Löparhjärtat är lyckligt!

Idag blev det en tur över Västerbron, i underbart vårväder. Foto: Petra Månström.

Det fina vårvädret fick det att suga i löpartarmen på mig. Kollade på mina Hoka One One-skor med zvampensulan och funderade om jag inte borde ta mod till mig och dra på mig de ”vanliga” löparskorna.

De skor jag sprang i mest innan hälsporren kom och gjorde livet surt i december i fjol. Men de är inte alls lika väldämpade och ombonade som Hokaskorna, så det var en liten chansning. Var lite orolig att hälsporren skulle börja gnälla. Men jag bestämde mig ändå för att våga, så jag tejpade foten och drog på mig mina Adidas Energy Boost och stack iväg.

Hur gick det då? Jo, det var fantastiskt! Vilken känsla! Jag kunde trycka ifrån, hålla en fin och hög höft utan att få ont. Blev till och med två kilometer i mycket snabbare tempo bara för att jag kunde. Sedan tog jag det lite lugnare igen, men känslan var underbar. Grät faktiskt lite eftersom det här var första passet sedan typ augusti i fjol som jag kände igen mig själv i löpningen. Man måste nog vara löpare själv för att förstå vad jag menar med den här utläggningen. Ville bara krama hela världen när jag stod och stretchade utanför porten hemma, endorfinerna sprallade omkring i kroppen och hälen inte gav ifrån sig minsta pip.

Mer om rehabiliteringen av sporren kommer imorgon, lovar! Hoppas ni har en fantastisk söndag!