Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

puntacana2

Djupt koncentrerad maratonbloggare bara minuter innan starten gick. Foto: Jonas Hansen.

Det började som ett femkilometerslopp arrangerat av ett gäng dominikanska eldsjälar. Nu har loppet växlat upp till maraton, halvmaraton samt milen och lockar omkring 1 500 löpsugna deltagare. 

Hur hamnade då jag här? Jo, jag satt en kylslagen och mörk novemberkväll i fjol och googlade efter solsmekta lopp under vajande kokospalmer – helst i Karibien. Av någon anledning hamnade jag i Dominikanska republiken och fastnade för Punta Cana. Här fann jag nämligen ett lopp som gick av stapeln under en lämplig tidpunkt i mitten av april: Punta Cana Marathon. Perfekt!

Sedan kom en hälsporre emellan och ställde till med lite problem. Så jag beslutade mig för att ändra distansen till halvmaraton. Väl på plats i Dominikanska republiken konstaterade jag att det kommer att bli ett tufft lopp, av flera anledningar. Luftfuktigheten är nämligen en helt annan än hemma och de delar av banan som går utmed havet ger också en utmaning i form av saltmättad luft. Och så värmen ovanpå det. Nu startar maratonet klockan fem på morgonen och halvmaran vid sex, men det är ändå runt 27 grader och fuktigt.

puntacana3

Punta Cana Marathon är garanterat trängselfritt. Vackra vyer utlovas också. Foto: Jonas Hansen.

Klockan fyra på morgonen ringer väckarklockan i hotellrummet på hotell Westin Punta Cana Resort & Club. Jag gnuggar gruset ur ögonen och äter en ”frukost” i form av Resorb och en energikaka, mer än så får jag inte ner. Där har vi ännu en utmaning: springa lopp i arla morgonstund, innan kroppen riktigt är beredd på att anstränga sig. Jag kan heller inte påstå att jag direkt har tränat för att greja tidiga lopp på ett bra sätt, men bara att gilla läget. Bestämmer mig för att fokusera på att ha kul längs banan, ta mig i mål och sedan åka tillbaka till den dignande hotellfrukostbuffén.

Vårt hotell ligger bara tio minuters bilfärd från starten, så vid fyra drar vi härifrån i taxi. En medlöpare som också är med i bilen kommer med lite goda råd. Bland annat att jag bör ta mig i mål senast klockan åtta, för sedan blir värmen olidlig. Klockan åtta, det innebär en halvmara på två timmar. Låter kanske enkelt, men förutsättningarna är lite annorlunda nu. Så jag bestämmer mig för att göra vad jag kan för att klara den tiden, plus eller minus några minuter.

I startområdet utanför hotell Four Points by Sheraton är det fullt ös. Löpare som joggar omkring eller köar till någon av de fyra uppställda bajamajorna, alternativt pinkar i någon träddunge. Av ren självbevarelsedrift kombinerad med ormrädsla ställer jag mig i bajamajakön. Självklart finns det inget toapapper kvar när det väl är min tur. Precis vad jag behövde… Tänker att jag snart är i hotellduschen igen och försöker flytta fokus.

puntacana6

Här kommer Månström med sega ben men med ett brett leende på läpparna! Vi är ju ändå i Västindien! Foto: Jonas Hansen.

puntacana4

En av de vackraste delarna av loppets bansträckning, utmed Karibiska havet under vajande palmer. Foto: Petra Månström.

In i startfållan, det är först lite oklart exakt var den ligger men efter att speakern har föst några löpare åt rätt håll är alla på plats. Dominikanska republikens nationalsång ljuder och sedan börjar nedräkningen: fyra, tre, två, ett – KÖR! Jag börjar springa och det känns omgående som att röra benen i sirap. Underbart. Bara att tänka positivt och hämta energi från omgivningarna och musiken i hörlurarna: Dr Alban, E-Type och Scooter. Samt lite Blümchen och Lasse Holm. Särskilt mycket publik är det inte, så när som på en och annan yrvaken hotellgäst som tagit sig ut från hotellbungalowen för att skåda löparspektaklet.

Större delen av banan är inom Punta Cana Resort, så det handlar mycket om golfbanor och prydliga paradisstränder. Samt ändlösa asfaltsvägar. Vätskestationerna är föredömligt många, nämligen varannan kilometer vilket är välbehövligt. Dessutom langas det sportdryck och vatten samtidigt, så att man kan inmundiga den förstnämnda och hälla den sistnämnda över sig själv för att kyla ner kroppen. Ja, jag skulle säga att den största behållningen av loppet är den exotiska platsen och den glada stämningen mellan löparna. Det tjoas, hejas och peppas. Ett bra tag har jag häng på tvåtimmarsfarthållaren som är en riktigt glad gamäng. Efter ett fotostopp tvingas jag dock släppa dem och sedan kommer jag aldrig ikapp. Hur som helst, fotona blev kanon. Det är inte tiden som är viktigast utan att ha kul och skapa många minnen.

puntacana1

Och DÄR spurtar jag i mål, med lackande svett och armarna i skyn. Tiden på tavlan är för maratonlöparna, ifall ni undrar. De startade en timme före halvmaralöparna. Foto: Jonas Hansen.

puntacana7

Medaljen! Visst är den fin, lite härligt 80-talsretro? Visst blir du också sugen på att kombinera semester i paradiset med att springa ett lopp? Inget att fundera över, bara åk hit och kör nästa år! Foto: Petra Månström.

När vi viker av från strandslingan börjar pannbensbiten. Det är asfalt, asfalt och raksträckor. Dessutom börjar värmen slå till och jag får stanna flera gånger för att hälla vatten över min överhettade kropp. Sakta men säkert närmar sig mål och jag får verkligen bita ihop för att ta mig framåt. Hälen ger däremot inga väsen ifrån sig, skönt det åtminstone! Men så äntligen dyker 20-kilometersskylten upp och alltså är det bara en dryg kilometer kvar. Jag samlar alla krafter jag har och skrämmer upp tempot en aning. Plockar rätt många löpare och kan stunden senare spurta i mål med ett stort leende och armarna i skyn. Den färgsprakande medaljen är min! Jag klarade det! Och blev dessutom 28:e dam av drygt 170 startande – vilken grej!

Greppar en flaska vatten, lite sportdryck men får knappt ner något eftersom jag börjar må väldigt illa. Lyckas nätt och jämnt undvika att kräkas, lutar mig mot ett staket en stund och blir sedan lite piggare. In i taxin och tillbaka till hotellet. Tio minuter senare står jag i en skönt svalkande dusch och sedan sitter jag och njuter av färsk frukt, gröt och färskpressad juice till frukost.

En helt okej avrundning på en svettig men rolig morgon. Resten av dagen blir det viloläge på stranden. YES!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar