Susanne: ”Löpningen gör mig till en snällare mamma”

Susanne Liukkonen, 42, kommer från Sundsvall och jobbar som idrottslärare och tränare samt egenföretagare inom träning och hälsa. Foto: Privat.

Det är så otroligt roligt att ni är så många som vill medverka som Veckans bloggläsare här på Maratonbloggen! Nu är det dags för ännu en, nämligen Susanne Liukkonen, 42, som bor i Sundsvall med sin man och deras två pojkar på 10 respektive 13 år. Hon arbetar som idrottslärare och tränare samt egenföretagare inom träning och hälsa.

Hur länge har du sprungit?

– Sedan jag var barn, så cirka 35 år då!

Vad fick dig att börja springa?

– För att träna längdskidor och orientering, som har varit mina sporter sedan barnsben. Lilla Lidingöloppet var ett stående inslag hela barndomen så det var mycket träning inför det.

Vad får du ut av din träning?

– Jag mår extremt bra av att träna. Känner mig tillfredsställd både psykiskt och fysiskt. Jag blir en trevligare fru och en snällare mamma. För mig är det ett gift, ett positivt sådant! Jag når också bra resultat i mina tävlinsgmål av att jag tränar.

Har du haft några svackor och hur har du hanterat dem?

– Jag har varit otroligt lyckosam och förskonad genom åren, vad gäller skador och sjukdomar. Men har haft svackor, senaste 5 åren. Det började med knäproblem, sedan avlöstes detta av hamstringsproblem. Det är självklart jättejobbigt då jag tidigare har kunnat träna i princip hur mycket som helst utan att drabbas. Jag har insett att åldern tar ut sin rätt och att jag nu måste tänka lite annorlunda, både vad gäller belastning, intensitet och återhämtning.

Tränar du något annat än löpning?

– Japp! Jag tränar ganska mycket annat. Längdskidor på vintern, rullskidor, mountainbike och orientering på sommaren. Styrketräning i olika former är ett stående inslag året runt.

Har du några framtidsdrömmar gällande din träning som du vill dela med dig av?

– Jag skulle verkligen vilja bli fri från mina skadeproblem som förföljt mig senaste åren och kunna genomföra ett extremt lopp i bergsmiljö. Swissalpine Marathon vore verkligen en dröm! Skulle det inte gå att tävla sig igenom ett sådant lopp så vill jag ändå ta med mig ryggsäcken och köra ett bergslopp på träningsbasis. Svenska fjällen skulle duga, men Alperna skulle vara snäppet värre!

Ditt absolut bästa träningsminne?

– Ett av de många passen till ett av vår stads många fina berg. Att få belöna sig med dessa utsikter och vidder efter att ha kämpat sig till toppen är helt underbart. Sundsvall är en perfekt stad att bo och träna i om man vill uppleva detta.

Dina bästa tips till andra som vill komma igång med träning?

– Öka din träning successivt, gå inte ut för hårt även om viljan är stor. Våga ”gå utanför boxen”, det vill säga våga dig utanför din bekvämlighetszon. Det kan vara att hitta ut från den kända rundan, eller välja ett annat underlag eller pressa sig lite mer än vad som är behagligt. Det är då du utvecklar dig och når nya höjder!

Pryl du inte kan vara utan under passet?

– Rätt sko för ändamålet. Bland det värsta jag vet är när jag inte har rätt sko på fötterna. Det finns en djungel på skomarknaden. Se över dina behov och fundera över vilka olika underlag du kommer att träna och tävla på. Det är en nödvändig investering att ha flera par skor beroende på vilket underlag/terrängtyp du väljer. Det är helt klart värt det!