Jag snorar och spottar – med lösögonfransarna på

Aja baja, Charlotte! Är det inte lite kajal jag ser där runt ögonen? Och vad har du på kinden? Foto: Anders Wiklund/TT.

Att jag vurmar för genusfrågor och jämställdhet mellan könen är ingen hemlighet. Det framgår ofta tydligt på den här bloggen. Men idag läste jag en ledare i en annan svensk dagstidning som fick mig att sucka uppgivet.

Ledarförfattaren, Lena Andersson, gör avstamp i det faktum att det inte längre bara tycks vara ”utländska friidrottare på korta, explosiva distanser” som utför sina tävlingar iförda smink. Nu har sminket slagit rot även i den tidigare från fåfänga så fredade snorsporten och Andersson lanserar teorin att det kanske finns någon kvinnlig längdåkare som hellre drar ner lite på tempot för att slippa åka in i målområdet med rinnande mascara och snor hängande ur näsan.

Hon tar också upp experterna i SVT:s studio under VM i Falun, en man och en kvinna. Mannen såg ”ren, kammad och effektiv” ut medan den kvinnliga experten, som liksom mannen var före detta elitåkare, var ”fixad som om hon skulle på bal”. Andersson menar att risken här är att folk inte tar in vad den kvinnliga experten säger eftersom de har fullt upp med att beundra hennes yttre. ”Att addera mycket prål, eller skönhet, är att säga: det du ser är viktigt. Att inte göra det är att säga: det jag säger är viktigt”, läser jag.

Varför blir jag då uppgiven av att läsa det här? Jo, för att visserligen tycker jag om att bli bekräftad i form av likes på Instagram, Facebook och så vidare. Det tror jag är en sak som jag delar med många som pysslar med liknande saker som jag i sociala medier. Men det faktum att jag tycker om att ha lite smink när jag tränar har inget som helst att göra med att jag vill behaga någon eventuell man i spåret. Tvärtom, känner jag mig snygg blir jag också starkare och snabbare.

Efter över elva timmars löpning i bergen runt Davos. Lösögonfransarna sitter där de sitter, mascaran på nedre fransarna har runnit lite. Bryr jag mig? Nope. Gjorde piffningen (som tog ca tre minuter) att jag presterade bättre? Japp. Behagade jag någon man längs vägen? Ingen aning. Bar sportglasögon. Foto: Privat.

Måste jag alltid ha smink när jag tränar? Absolut inte. Jag skulle inte ställa mig framför spegeln och måla mig inför ett pass, om det inte handlar om en plåtning, tv-inspelning eller så. Men om jag har haft smink på mig under dagen, därför att sminket jämnar ut färgen i ansiktet och får mig att se lite piggare ut – plus att jag gärna sminkar över någon eventuell finne – då tvättar jag inte bort det bara för att jag ska träna. Rinner mascaran? Skaffa vattenfast, om du nu trivs i mascara! Eller lösögonfransar. OM du nu vill det, för att det får dig att känna dig piggare och gladare. Jag skaffade lösögonfransar i fjol och tycker det är toppen att kunna känna sig snygg utan att behöva lägga ner en massa tid på att sminka sig.

I min värld är inte allt svart eller vitt. Jag kan personligen reagera på såväl män som kvinnor när de känns lite väl fixade. Känns makeupen eller ”fixningen” överdriven för ändamålet kan jag bli avvaktande men försöker ändå ta in vad personen har att komma med. Folk har sina anledningar att se ut som de gör och det är inget jag lägger mig i eller kommenterar. Kanske reagerar folk när de ser mig, men det bjuder jag på i så fall. Måhända tar det längre tid för folk att fatta att tjejen med ”partysminkning” också har något att komma med (eller vad säger du, LG? ;-) när det gäller det jag har att säga, men jag tycker inte att det ligger på mig att sluta sminka mig för att folk snabbare ska ta in vad jag säger.

Och JA, jag snorar, spottar och frustar precis så mycket som jag vill. Struntar fullständigt i om sminket rinner, men sedan jag skaffade lösögonfransar (undrar om Lena Andersson testat sådana, eller de kanske är för objektifierande?) rinner det väldigt lite om mitt smink. Det sitter där det sitter, även efter elva timmar och 45 minuter i fäders löparspår mellan Sälen och Mora.

Istället handlar det om att vi måste få till en attitydförändring i samhället, att acceptera människor som de är – med eller utan smink. Oavsett vilket kön, sexuell läggning eller bakgrund en människa har ska vi behandla vederbörande som en jämlike vars budskap är lika viktigt som någon annans. Det är inte sminket som är problemet, utan fördomar. Ska vi tjejer som gillar att sminka oss ibland sluta med det bara för att snabbare bli tagna på allvar? Borde vi inte istället inse att alla människor är värda att tas på allvar?

Jobba bort fördomarna i samhället istället för att tvinga oss tjejer (och killar) som gillar lite smink att tvätta bort det. Önskar alla en fin lördag!