Fråga Dan: ”Jag får ont för minsta lilla”

Kristina, 17, har tränat i över tio år. Idag får hon ont så fort hon ska träna och får råd av Dan Leijonwall. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej!

Jag är en tjej på 17 år. I mer än halva mitt liv har jag varit väldigt aktiv inom olika sporter, i 10 år har jag spelat fotboll och jag tränade i stort sett varje dag. För tre år sedan slutade jag då min kropp inte pallade mer. Idag när jag joggar eller tränar får jag ont för minsta lilla, jag får till exempel inflammation i smalbenet så fort jag springer en längre runda. Jag har gått till läkare och de ger mig inga vidare svar på hur jag ska gå tillväga, så därför undrar jag om du vet något jag kan göra för att slippa få så ont jag springer.

Med vänlig hälsning,

Kristina

SVAR:

Hej Kristina!

Jag är inte helt säker på vad du frågar efter, om det handlar om enbart underbensbesvär eller om att du får ont lite varstans i samband med träning/joggning.

Om det mest handlar om underbensbesvär och löpning får jag hänvisa till det jag skrivit tidigare, bl a i frågor här på Petras blogg, på IMES-mottagningens hemsida och på webbsidan Löparhälsa.

Om det handlar om ospecifik smärta på olika ställen blir det svårare, då detta oftare handlar om andra saker än om idrottandet i sig. Det rör sig om ett stort spann av sjukdomar, där vi läkare gärna vill utesluta allvarliga orsaker först, såsom inflammationssjukdom, fibromyalgi, övertränings/utmattningssyndrom m fl. Hos en allmänläkare stannar man oftast vid det, vilket inte brukar göra den drabbade särskilt nöjd. ”Kom tillbaka om det inte blir bra på sikt” är inte ett besked man vill ha, utan en rimlig förklaring till smärtan så att man antingen kan åtgärda eller acceptera faktum och gå vidare. Beskedet gör sällan att den drabbade går tillbaks till samma vårdgivare, utan leder i värsta fall till en rundvandring hos olika mer eller mindre seriösa utövare av läkekonst.

Om man har aktivitetsrelaterad ospecifik smärta behöver man göra en basal utredning för att utesluta de vanligaste orsakerna, samt få mer detaljerade uppgifter om den som drabbats. Detta sker lämpligast hos husläkaren, som har den bästa överblicken medicinskt. Om man inte kommer fram till något orsakssamband (= diagnos), eller om allmänspecialisten/husläkaren inte har någon lösning, trots diagnos, är det dags att bli remitterad vidare. Vart den skickas bestäms av vad vad man kommit fram till, vilket är viktigt för den som tar emot remissen, inte minst för att slippa ”börja om från början” med basal utredning. Om utredningen pekar på idrottsrelaterad åkomma kan det vara hjälpsamt att konsultera idrottsmedicinsk specialist.

Vänliga hälsningar,

Dan Leijonwall, överläkare SSC och nsvarig läkare för Stockholm Marathon
www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!