Kalla det magi eller vad som helst

Jag under en skön morgonjogg i Köpenhamn i oktober i fjol. Innan hälsporren. Foto: Privat.

Jag är fortfarande i chock, men ska försöka berätta. Ni som läser den här bloggen regelbundet vet ju att jag har dragits med en hälsporre sedan några månader tillbaka.

Har tränat alternativt samt gett mig ut på en del löpturer med tejpad fot. Men smärtan har hela tiden funnits där, även om jag har försökt att förtränga den. Som löpare är man ju rätt smärttålig, så det är inte alltid helt lätt att skilja på vad som ska och inte ska göra ont.

Flera av mina löparbekanta tipsade mig om att uppsöka David Felhendler på Löparakuten. Han är sjukgymnast och specialiserad på löparrelaterade skador. Hade hört en hel del historier om personer som blivit kvitt sina besvär efter bara ett besök hos honom, men förhöll mig sunt skeptisk. Väl på plats förklarade David hur foten är uppbyggd och vad som orsakar min smärta i plantarfascian, bindväven som håller upp fotvalvet och förbinder hälbenet med tårna. Om fotvalvet belastas för mycket på insidan av foten så fastnar ofta benet naviculare i nedsjunket läge. Hälbenet (calcaneus) och tårna pressas då iväg från varandra varför foten blir längre och följden blir att plantarfascian hamnar under konstant anspänning vilket skapar irritation i infästningarna. Därav min smärta under hälen (= hälsporre). En del människor har en regelriktig sporre, alltså en utväxt under hälbenet, men den har även visat sig förekomma hos människor som inte har några problem alls. Det är alltså inte utväxten som är huvudproblemet.

David förklarade vidare att har man problem i rygg- och bäckenlederna kan de försvåra läkningen av hälsporren eftersom nedsatt rörlighet kan reta nerverna som sköter känsel och muskler i fötter och underben. Summa summarum så är det viktigt att alla leder från nacken ner till fötterna fungerar som de ska. Plötsligt blev det lite fler delar av kroppen som involverades, många som får behandling för hälsporrebesvär får ju enbart stötvågsbehandling eller blir beordrade alternativ träning, massage och liknande utan att man tar hänsyn till ”hela kedjan”. Jag kan tycka att det känns logiskt att se kroppen som en helhet och behandla utifrån detta. Alltså behandla orsaken, inte bara symptomen.

Jag blev placerad på en behandlingsbrits som såg ut som om den var hämtad ur en science fiction-film. Sedan kan jag inte exakt återge vad som hände, men jag blev ”kotknackad” både här och där. Fick kliva av britsen och fick ännu fler kotor knackade. Upp på britsen igen och där fick jag några smällar med handflatan under foten (nej, det gjorde inte ont). Har säkert missat något steg här men nu kommer vi till det magiska: David ber mig kliva av britsen och gå runt den, barfota.

JAG KÄNNER INGEN SMÄRTA ALLS.

Allt obehag och all smärta är borta. Inser att det är så här det ska kännas, jag har varit alldeles för smärttålig och blundat för att det faktiskt gjorde ont tidigare. Man ska inte behöva acceptera att det gör ont, tycker jag. Idag, 24 timmar senare, är jag fortfarande smärtfri. Ska fortsätta med fotstyrkeövningarna samt alternativ träning och trappa upp löpningen långsamt. Återbesök om två veckor. Och nej, det kostar inte gratis men det är så värt det. Tänk hur mycket upprepade stötvågsbehandlingar kostar, fast de kanske inte ens hjälper. Det är i alla fall värt ett försök att uppsöka David om du har besvär. Jag ångrar definitivt inte mitt besök där, grät av glädje över att kunna gå från kliniken helt smärtfri. Dessutom kunde jag djupandas för första gången på mycket länge, också det en effekt av behandlingen.