Skulle kunna krama hela världen!

Glad maratonbloggare efter första löpturen på en månad. Foto: Privat.

En månads vila från löpning låter kanske inte så mycket, men jag kan intyga att det har känts som en evighet.

Tidigare idag gav jag mig ut på en liten testrunda för att se hur hälsporren (eller snarare den inflammerade plantar fascian, alltså bindvävshinnan som förbinder stortån med hälen) skulle reagera. Det var nervöst och lite darrigt, men det gick. Jag var noga med att hålla ett lugnt tempo och lyssna mycket noga på kroppens signaler. Efter rundan på dryga fyra kilometer kändes det riktigt bra och folk jag mötte undrade nog varför jag gick och fånlog för mig själv.

Är mycket glad över att vara igång med löpningen igen men tänker ta det mycket lugnt och fortsätta med de åtgärder jag har vidtagit för att slippa hälsporreeländet framöver. Tyvärr är just hälsporre ”ärftligt” i vår familj, såväl pappa som farfar har dragits med detta så då gäller det att vara extra uppmärksam. Det jag har pysslat med är följande:

• Daglig stretch av plantar fascian, förklaras mycket bra i detta klipp.
• Egenmassage av det inflammerade området med hjälp av brödkavel eller taggig boll.
• Promenader i minimalistiska skor, jag har en modell som heter New Balance Minimus 10V2 Trail. Tänker fortsätta jogga omkring i dessa så ofta jag kan.
• Styrketräning av vader och vrist, bland annat genom tåhävningar med och utan vikter samt på en fot åt gången.
• Minimera användandet av skoinlägg som jag upplever försvagar min fot och gör den känsligare för inflammationer som den här.

Observera att ovanstående är saker som har fungerat på mig och absolut inte är någon universallösning för alla. Finns det folk här med hälsporre, dela gärna med er av lösningar som har fungerat för er! Måste bara avsluta med ett JIPPIIIIIII för att jag är så glad över att vara åter i löparskorna.