Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Utan inspirationskällor skulle det vara mycket svårare att ta sig i kragen och ge sig ut och träna. Här kommer en lista över de fem personer som har inspirerat mig mest under året som har gått, utan inbördes ordning. God jul!
Charlotta Fougberg är egentligen hinderlöpare men blev tvåa på Tjejmilen i höstas. Foto: Christine Olsson/TT.
1. CHARLOTTA FOUGBERG
Hon tog EM-silver på 3 000 meter hinder i Zürich och i Diamond League-galan i Glasgow sänkte hon sitt svenska rekord med över tio sekunder. Hinderlöparen Charlotta Fougberg har en fantastisk säsong att blicka tillbaka på. Inte nog med framgångarna på bana, dessutom kom hon på andra plats bakom Meraf Bahta på Tjejmilen i början av september med tiden 33:50. Nu hoppas jag att Charlotta efter hinderkarriären överväger att ge sig på maratondistansen, tror hon skulle kunna ha mycket att ge där. Att hon alltid har supersnygga tävlingsfrisyrer är ett extra plus!
Mikael Ekvall vinner Sentrumsløpet i Oslo 2013. Foto: Vegard Grøtt/TT.
2. MIKAEL EKVALL
På min fråga om vem som möjligen skulle kunna göra något åt det över 30 år gamla svenska rekordet på maraton funderade Åke ”Biten” Eriksson en lång stund när jag träffade honom i Halmstad nyligen. ”Biten” är näst snabbaste svensk på maraton genom tiderna med tiden 2:10,53, endast Kjell Erik Ståhl har sprungit fortare. Det gjorde han i Helsingfors 1983 och tiden blev 2:10,38. Men är det någon som kan putsa rekordet så är det möjligen Mikael Ekvall. Han är Sveriges snabbaste långdistanslöpare just nu på herrsidan och i våras satte han nytt svenskt rekord på halvmaraton med 1:02,28 i Köpenhamn. Det är en putsning av Mustafa Mohameds gamla rekord med 12 sekunder. Den här killen, som under Göteborgsvarvet 2008 fick det föga smickrande smeknamnet ”Bajsmannen” på grund av magproblem från start, verkar ha ett pannben utan sällan skådat slag. Han verkar ha det där lilla extra som krävs för att hota 80- och 90-talsgiganternas fantastiska tider.
Anders Szalkai vann Stockholm Marathon 2001 och har sedan dess fortsatt att tävla på favoritdistansen maraton. Foto: Christine Olsson/TT.
3. ANDERS SZALKAI
Utan den här killen skulle Sveriges Stockholm Marathon-aspiranter inte ha några vettiga program att träna efter. Förutom att han sprider bra träningstips och kunskap om löpning är han dessutom en oerhört ödmjuk och generös person. Sådana behövs för att skapa den viktigt, tillåtande atmosfär som behövs för att nykläckta löpare ska finna sig tillrätta och komma igång med träningen på ett bra sätt. Dessutom älskar han bra skvaller och så hade vi ju gemensam releasefest när han släppte ”Marathon och andra långlopp” samtidigt som jag utkom med ”Det är bara att springa”. ”Szacke” regerar, helt enkelt. Svensk maratonlöpning skulle inte vara densamma utan honom. Här kan du lyssna på min intervju med honom för Maratonpodden.
Malin Ewerlöf har en lång och framgångsrik karriär att blicka tillbaka på. Efter medeldistanssatsningen gjorde hon också en lyckad satsning på maraton, med bland annat SM-guld på distansen som facit. Hon har också flera segrar i Lidingöloppets tremil. Foto: Lars Pehrson.
4. MALIN EWERLÖF
Malin är lite av damsvaret på Anders Szalkai. Hon har också fortsatt med sin älskade löpning efter avslutad karriär och arbetar nu som löpcoach och föreläsare. Att prata löpning med Malin blir aldrig tråkigt, hon kan peppa och inspirera som få. Det som imponerade mest på mig under året som gick var hennes insats i ”Kändisgladiatorerna”. Ingen trodde väl att långa och lätta Ewerlöf skulle ha något att säga till om på moment som gatloppet. Men tji fick de som tvivlat på hennes kapacitet. Malin sopade banan med motståndarna och tog hem segern. Att som löpare vara så allroundstark som Malin är mäkta imponerande. Här kan du lyssna på min intervju med henne för Maratonpodden.
Jonas Buud vann även årets upplaga av Swissalpine Marathon. Han vann också urpremiären av UltraVasan 90 i augusti. Foto: Fredrik Schenholm.
5. JONAS BUUD
Tripp, tripp, tripp. Så brukar de se ut när Jonas Buud kommer springande. Och hans löpning ser alltid lika pigg och lätt ut, oavsett om han har en eller nio mil i benen. I augusti tog Sveriges ultrakung hem segern i urpremiären av UltraVasan 90, ett lopp som han var en av initiativtagarna till. Jag vet att det låter som science fiction, men han klämde sträckan mellan Sälen och Mora på 6:02,03. Det innebär en fart på runt fyra minuter per kilometer och det på en bana som var långt ifrån flack och lättsprungen. Att det här är Buuds hemmamarker var förstås en fördel för honom, men det tar inte ifrån honom prestationen. Men inte nog med det, kung Buud tog även hem den åttonde raka segern i bergsultramaratonet Swissalpine Marathon i somras. Han är lika suverän på tävlingsbanan som han är ödmjuk och vänlig vid sidan av den. Minns fortfarande dagen före Swissalpine Marathon i år, jag och mitt resesällskap äter lunch med Buud och hans vän Tom Axelsson uppe på högt belägna Weissfluhjoch. Vi får efter en lång väntan in vår mat men Buud blir utan. Ställer han sig upp och ställer till med en scen? Uppvisar han några former av divalater? Nej och nej. Det är vi som får be serveringspersonalen att fixa fram lunch åt det svenska guldhoppet. Nu hoppas jag att Buud snart vill medverka i Maratonpodden, för jag har väldigt många frågor att ställa till honom.
