Dejtade cykeln igen

Obligatorisk toaselfie efter dagens tretimmarsspinning. Foto: Privat.

När spinningen kom till Sverige i början av 2000-talet ungefär var jag en flitig besökare på passen. Det låter ju helknasigt att säga det nu, men då kunde jag köra spinning sju dagar i veckan – året om. För att det var så galet kul, för att man svettades floder och för att man fick så fin och välformad rumpa av det. Sedan glömde jag bort spinningen ett bra tag tills min häl började krångla för några veckor sedan. Ja, i och för sig så cyklade jag ju Vätternrundan 2012, men träningen inför det loppet var minimal och inte tyckte jag att det var särskilt roligt heller.

Efter passet testade jag en sådan här: en energikaka från Indie Bars. Bakom märket står Mika och Olle från Stockholm för, de tröttnade på det skrala energikakeutbudet och började tillverka egna. De är ekologiska och utan gluten och mjölkprodukter. Passar utmärkt för veganer. Jag kan intyga att de är supergoda och ger en mättnad som varar lääääänge. Foto: Petra Månström.

Men nu! I morse var det andra lördagen i rad som jag deltog i ett tre timmar långt spinningpass på Friskis & Svettis Hagastan. Ja, du läste rätt. TRE timmar. Det är galet länge. Från 9.30 till 12.30 satt jag på cykeln och kom ingenvart, men blev ändå svettig och trött. Fick cykla till gamla favoriter som Robert Miles och Rank 1, fick torka svetten ur pannan och äta en energikaka i halvtid. Kan erkänna att det ibland kändes som att sitta och se på när färg torkar, men så fort de tankarna kom så bytte jag position. Ställde mig upp, satte mig ner eller ökade på motståndet. Spinning är kanske inte så variationsrikt, men det går att ta ut sig något kolossalt.

Duschen efteråt var underbar och pannkakorna med äpple, kanel och blåbär på Sirap var fantastiska. Nu: soffan. Fler här som gillar spinning? Som kanske liksom jag har påtvingad löpvila?