”Aja baja, akta dig för att bli muskulös”

Storbritanniens Mo Farah tog hem segern på herrarnas 10 000 meter under OS i London 2012. Tvåa blev amerikanen Galen Rupp. Tung styrketräning är en betydande del av träningsupplägget för dessa två herrar som också tränar tillsammans. Foto: Anja Niedringhaus/TT.

Jag blir lite matt. Less. Uppgiven. Nu när jag har löpförbud har jag börjat köra en hel del styrketräning och vips kommer variationer på den här kommentaren som ett brev på posten: ”Akta nu så att du inte blir för biffig, så löpningen går tungt sedan.”

Men vänta nu. Är jag elitlöpare och behöver akta mig för att bli ”tung”? Aspirerar jag på bragdguldet? Nej, nej och åter nej. Jag tränar för att må bra och för att hålla mig i form. För att klara ett stillasittande arbete utan att få värk. Helt enkelt för att få ökad livskvalitet. Skulle jag offra livskvalitet för att kunna springa lite snabbare? Personligen svarar jag nej på den frågan.

Likt förbaskat begriper jag inte varför löpare, oavsett nivå, verkar vara livrädda för styrketräning. Som att musklerna skulle anta melonliknande former bara för att man tittar på en vikt. Istället harvar de sig fram med skador, svaga kroppar och ostbågeformad hållning av rädsla för att bli ”bulliga”. Jag kan komma med nyheten att det krävs extremt tuff och fokuserad styrketräning under lång tid för att bygga muskler av nämnvärd volym. Tränar man dessutom mycket kondition är det nästintill omöjligt att bli grov. Den enda följden av att träna styrketräning för en löpare är bättre hållning, minskad skaderisk och bättre löpekonomi. OCH: bättre resultat.

Ett lysande exempel jag brukar plocka fram när jag får de där kommentarerna om att jag ska akta mig för att bli för ”stor” är Mo Farahs och Galen Rupps träningsupplägg. Två hyfsat snabba killar som kom etta och tvåa på 10 000 meter under London-OS 2012. Det var tränaren Alberto Salazar som introducerade dem till styrketräning. Innan Mo Farah började arbeta med Salazar var han en slank kille utan muskler. Efter att ha börjat träna mer styrketräning har han kunnat öka upp sin veckomängd till 200 kilometer. Men det är i gymmet som den största förvandlingen har skett: numera kan Farah ta 90 kilo i knäböj – 1,5 gånger hans kroppsvikt – i 4-6 repetitioner. Han svingar kettlebells och tränar boxning. Har detta gjort honom ”grov”? Nej, bara mer tonad. Starkare och med bättre hållning. Han har blivit en bättre löpare, helt enkelt.

Tung styrketräning är förstås förenat med viss skaderisk. Det gäller att veta vad man håller på med när man kliver in på gymmet och sätter igång. Har man inte koll på läget är det en mycket god idé att anlita en personlig tränare som kan lära ut rätt teknik från början. Ta det lugnt och öka på efter hand. Egentligen är det samma tänk som med löpning, ökar man kraven för fort så hänger inte kroppen med. Mitt budskap till dem som oroar sig för att lite styrketräning ska försämra deras löpning: tänk om. Sluta tala om för folk att styrketräning och löpning är en ekvation som inte fungerar, för så är det inte. Utan precis tvärtom.