Petra Månström
Jag i morse, under en härlig morgonjogg runt sjöarna i centrala Köpenhamn. Foto: Petra Månström.
Till frukosten i morse läste jag en intressant intervju med Patrik Sjöberg i Outside Träning. Den fick mig att tänka till en hel del och börja fundera kring begreppet vältränad. Patrik menade att många som vi uppfattar som vältränade egentligen är övertränade. Och att anledningen till det synsättet är trenden att allt fler motionärer anammar ett elittänk i sin träning. Många går omkring och har konstant ont någonstans. Att ständigt balansera på en skör tråd mellan vad som är hälsosamt och vad som är skadligt, det är inte att vara vältränad. Det är att vara övertränad.
Den där mysrundan som ger näring åt kropp och själv har hamnat på skam, nu ska man ha ambitioner med sin träning för att det ska räknas. Trevliga distanspass är visserligen just trevliga men vill man utvecklas som löpare måste man blanda in intervallpass i sin träning. Jag erkänner att jag själv har medverkat till den här trenden genom att blogga om hårda träningspass. Men nu har jag fått ett annat synsätt, jag är inte riktigt lika såld på de där blodsmakande passen. Visst kan de vara härliga på sitt sätt, men problemet för mig är att så fort jag börjar ha ambitioner med min löpning så drabbas jag av prestationsångest. Träningen blir plötsligt inte en skön frizon utan ytterligare ett område där jag måste prestera. Som om jag inte hade nog med krav på mig själv redan från början…
Vart vill jag då komma med den här utläggningen? Jo, att det är värt att nu och då reflektera över sin träning. Tränar du på ett sätt som DU vill eller styrs du av vänner eller trender i sociala medier och annan media? Har du ont när du tränar, känner du dig sliten? Då kan det vara läge att vila lite extra. Bara du kan veta hur just DU mår och vilken mängd träning som fungerar för dig. Med de tankarna i bakhuvudet har åtminstone jag lärt mig att tagga ner lite och lira med kroppen istället för mot den…
Ha en härlig måndag!