Hur tacklar man en besvikelse?

Stockholm Marathon 2013, strax efter att startskottet har gått. Foto: Karin Grip/Det är bara att springa.

Det kom ett mejl tidigare idag, från en bloggläsare som råkat ut för en riktigt tråkig grej. Efter månader av förberedelser, såväl fysiska som ekonomiska, står hon på startlinjen i Berlin Marathon.

Bara för att 12 kilometer falla så illa att hon tvingas bryta loppet. Med sig hem fick hon ett igenlimmat ögonbryn och en hjärnskakning. Och en stor, stor besvikelse. Hon var ju på väg mot sub fyra timmar i sin allra första mara och så händer det här.

En kompis till mig råkade ut för exakt samma sak, fast under Paris Marathon. Hon halkade olyckligt på en regnvåt sopsäck bara någon kilometer efter start och slog upp ögonbrynet. Istället för finishermedalj fick hon ett gäng stygn med sig hem. Och, förstås, en massiv besvikelse. Hur fasen tacklar man sånt här?

Jag har ju också råkat ut för snöpliga händelser under lopp och känner igen mig så väl. 2013 hade jag tränat målmedvetet inför Stockholm Marathon och kände att jag var i riktigt bra form. Men så händer något direkt efter start. Jag kan inte andas, får tryck över bröstet och steget känns blytungt. Pulsen rusar och jag inser att det bara finns en sak att göra: kliva av. Storgråtande kastade jag mig i armarna på mina föräldrar som jag får syn på längs Torsgatan.

Ja, vad gör man. Efter min Stockholm Marathon-besvikelse bestämde jag mig för att deppa i några dagar och sedan släppa det hela. Blicka framåt och göra något helt annat i löpväg. Istället för maraträning blev det korta banintervaller och en satsning på 5 kilometer. Springer Trosa Stadslopp med riktigt bra känsla och har riktigt roligt hela sommaren. Jag tror att såväl skalle som kropp mår bra av en helomvändning efter en besvikelse. Gör något nytt, antingen inom löpningen eller så låter du den vila ett tag och siktar in dig på något annat ett tag. Kanske styrketräning, cykling, simning eller något annat. Förr eller senare återvänder suget och inspirationen, tro mig.

Visst kan det kännas surt att känna att pengar och träning är ”bortkastade” när man tvingas bryta ett lopp. Men tänk på vilken stor tjänst du har gjort din kropp, din hjärna och ditt välbefinnande genom att faktiskt genomföra de nödvändiga passen inför loppet. Du har byggt pannben och löpstyrka och dessa finns kvar även om du kanske inte kunde få utlopp för detta just den här gången. Byt fokus och se framåt, det är mitt allra bästa råd.