Är det dåligt att bara vilja njuta?

Är det okej att träna ”bara” för hälsans skull? Foto: Colourbox.

Under den gångna helgens bokmässa i Göteborg medverkade jag på ett seminarium tillsammans med Maria Akraka. Temat var ”Spring för liv och lust” och vi avhandlade allt möjligt, bland annat varför man tränar och hur man motiverar sig att träna. Maria är ju numera motionär och springer för hälsans skull, för att må bra. Jag har ungefär samma drivkraft, även om jag i början av min ”löparkarriär” drevs mer av tydliga tidsmål.

Det som slår mig nu är att det verkar bli allt viktigare att ha tydliga mål med träningen à la eliten. Visst, det kan vara en viktig motivator för många men jag funderar lite över varför det tycks vara lite slappt att ”bara” ha god hälsa som drivkraft till träningen. Allt fler vill träna och leva som eliten, trots att de har heltidsjobb och familj. Inget fel i det, men låt inte det synsättet bli norm. Träningen där glädjen står i fokus och där det är okej att sikta lagom högt är minst lika viktigt. Kanske extra aktuellt att tänka på i familjer där det kanske finns en ”seriös idrottare” (oftast mannen) och en partner som blir påhejare och supporter…