Petra Månström
Två solstrålar, två pigga ben och två jättetunga post ultra-ben. Men vi hade lika roligt! Foto: Privat.
Vaknade på lördagsmorgonen och funderade på om jag skulle ge mig ut och springa. Tanken på att harva runt ensam var dock inte särskilt lockande, så när möjligheten dök upp att delta i Stockholm Halvmarathon så nappade jag direkt. Ambitionen när jag ställde mig i startfållan var att få till ett bra långpass – och så blev det också. När den inledande trängseln hade lagt sig efter några kilometer fick jag en riktigt behaglig resa i ett härligt sensomrigt Stockholm. Riktigt gott om folk som var ute och hejade, engagerade funktionärer och en omväxlande bana – kul! Då gjorde det inte så mycket att jag fick fler armbågar och svettiga tacklingar än jag någonsin har fått under något lopp.
Faktiskt reagerade jag lite på den stundtals hätska stämningen bland löparna, då var det betydligt mysigare under Swissalpine Marathon och UltraVasan 90 då folk peppade varandra och bad om ursäkt om man råkade putta till någon. Oh well, nu skulle jag ju inte gnälla. Hade en riktigt skön dag igår men kanske var det lite väl ambitiöst att ge sig på en halvmara som tredje pass efter UltraVasan. Har aldrig haft så sega ben, inte ens under slutet av mina två ultror har jag varit så seg. Bara att inse att ultraloppen inte är ute ur benen än och ta det lugnt med upptrappningen.
Såg att många fick riktigt fina resultat igår, stort grattis till er och hoppas ni hade en rolig dag!