Maratonbloggare utanför komfortzonen…

Lag Snyggast biter i medaljerna efter att ha betat av 15 kilometer löpning och en hel massa utmanande hinder. Foto: Privat.

Elchocker, glödbäddar och istankar. Jag ska villigt erkänna att jag länge varit djupt skeptisk till hinderbaneloppen som har poppat upp lite här och där de senaste åren.

”Obstacle race” är det engelska namnet som många kanske har hört och då snackar vi lopp där man varvar löpning med att forcera ett antal hinder av olika svårighetsgrad.

Tough Viking är ett  av de största loppen i den här genren och i lördags stod undertecknad på startlinjen ute på Gärdet i Stockholm. Med post UltraVasa 90-ben och inre röst som bävade för det omtalade elhindret som avslutar loppet. 10 000 volt genom kroppen, hur känns det egentligen? Min lagkamrat och jag hann processa den frågeställningen grundligt innan vi så äntligen stod framför nämna hinder.

Men vi tar det från början. På lördagsmorgonen låg det en tät Lützendimma över Gärdet i Stockholm. Rök från det inledande eldhindret förstärkte ytterligare känslan av vi befann oss på någon historisk krigsskådeplats. Ur högtalarna strömmade Swedish House Mafia och en engagerad speaker förklarade att om någon av de startande är gravid eller bär pacemaker så ska man undvika det avslutande elhindret.

Den 15 kilometer långa banan och dess hinder. Skärmdump från Tough Vikings hemsida.

Så går starten och jag tänkte beskriva de hinder jag minns bäst och tyckte var roligast. Här kommer de:

COMBAT BAR: en stång där man klättrar från den ena sidan till den andra, utan att nudda marken. Här är det skönt att kroka runt stången med knävecket för att avlasta musklerna. Blev glad att jag hade teknik och styrka nog att klara detta hinder och slapp göra 30 armhävningar som ”straff”.

SWAMP: man snubblar och ”gåsimmar” sig fram genom ett träsk med hög vass. Slutklämmen är krypning genom ett lagom litet rör som delvis är fyllt med vatten. Äventyrligt och roligt.

Tar sats mot rampen på något stela post ultra-ben. Gick så där. Fick göra straffarmhävningar istället. Foto: Privat.

”Reebok Blades”  är överhängande väggar som man ska ta sig över. Här fegar jag mig ner medan lagkompisen gör en våghalsig kullerbytta. Foto: Privat.

KUSTJÄGAREN: det absolut roligaste hindret! Här får man ägna sig åt att krypa genom rökfyllda rör, klättra uppför och hoppa från stridsbåt samt simma och gå genom dyig vass. Det är Kustjägarna som har konstruerat detta hinder och de fanns också på plats för att peppa deltagarna.

ICE TANK: man klättrar ner i och tar sig igenom en container fylls med iskallt vatten. I mitten sitter det en planka som man måste dyka under för att kunna fortsätta framåt. Faktiskt skönt och svalkande att komma ner här.

LOGS: man bär tunga stockar runt en snitslad bana. Jag råkade ta en av de tyngsta stockarna och fick slita hårt. Puh!

Elhindret, precis så läskigt som man tror. Jag fick tre-fyra rejäla stötar så jag hoppade till. Foto: Privat.

REEBOK 10 000 V: det omtalade elhindret där trådar med en spänning på 10 000 volt bjuder på en stunds intensiv närvaro innan man är i mål. Följde rådet att hålla armarna framför ansiktet för att inte få stötar där och bara ”mörsa igenom” utan att tveka och tänka för mycket. Att stå och fundera och bygga upp en stor rädsla för detta hinder är inte att rekommendera. Bäst är att bara köra.

Vad tyckte jag då om loppet? Jo, jag gillade det faktiskt. Trodde aldrig jag skulle säga det, men nu sitter jag här dagen efter med blåmärken över hela kroppen och skön träningsvärk. Folk hjälpte också varandra på ett sätt som berörde mig. Här handlar det om att samarbeta så att alla tar sig över hindren på bästa sätt. Jag blev också peppad att träna mer funktionell styrka så att jag nästa år slipper göra straffarmhävningar på armgången (monkey bars), dipsen och de romerska ringarna.

Den stora frågan är då om den här typen av lopp är något för en långdistanslöpare. Svaret är ja, det tycker jag absolut. Man blir sporrad att träna mer allsidig styrketräning och dessutom är det en helt annan och mer uppsluppen stämning mellan deltagarna än under till exempel ett maratonlopp. Träning ska ju vara rolig och i lördags blev det påtagligt hur roligt alla hade. Och som löpare är det dessutom skönt med löpsträckorna, de blir som en återhämtning. Så tror jag inte att alla deltagare kände…

Det här är rolig träning som utmanar både kropp och psyke, det gillar jag. Kommer mer än gärna tillbaka nästa år med krigsmålning och bättre överkroppsstyrka! Tack för ett grymt arrangemang! Fler som körde detta lopp igår?