”Vem har sagt att löpning är en ensamsport?”

Har det blivit lite för mycket grill och rosé och för lite träning i sommar? Här kommer lite pepp från en av Skyr Island Run-medlemmarna, Daniel Lindkvist!

Vi har alla upplevt honom. Den lille djävulen som sitter på axeln och uppmanar till att ställa in det tänkta träningspasset. Viskande framför han sina till synes mycket logiska och övertygande argument om varför det är klokt att ställa in just dagens träningspass. Har du inte lite ont i halsen? Man ska inte springa när man har ont i halsen! Ska du verkligen träna idag igen? Kroppen behöver återhämtning! Har du laddat löparklockan? Du vill ju inte få slut på batterier halvvägs ut i spåret! Vore det inte bättre att stanna inne och titta på House of Cards istället? Träningen finns ju kvar! Nåja, alla argument är inte lika logiska så här med lite perspektiv, men i stunden känns alla fullständigt rimliga och legitima.

Vi har alla våra egna sätt att fördriva vår viskande, svans-och-horn-beprydde kamrat på axeln. För vissa fungerar det att lägga upp ett exakt träningsprogram, med varje pass utstakat med upplägg och tidpunkt. För mig fungerar inte det, jag är alldeles för fri i sinnet för att planen i sig ska ha en bindande effekt på mig.

På kort sikt och för det enskilda passet är det absolut viktigaste för mig att hålla mig själv gisslan i ett större sammanhang! Jag ser till att göra träningspassen till en gemenskap. Sannolikheten är mycket större att komma iväg om man i förväg har bokat upp passet med några goda vänner – eller en organiserad löpargrupp. Dessutom blir oftast träningen mer effektiv (speciellt intervallpassen), för att inte tala om roligare. Vem har sagt att löpning är en ensamsport?

På längre sikt har jag också insett att jag behöver ett lopp eller evenemang att se fram emot och att träna för. Jag ser till att boka upp lopp av varierande karaktär med ett par månaders mellanrum. Det hjälper mig att hålla motivationen igång. Jag vill inte delta i loppet och känna att jag får kämpa för varje meter utan istället känna att jag gjort bra ifrån mig. Det handlar inte placeringar eller rent tävlingsmässiga resultat utan istället om loppet som folkfest, gemenskap och bekräftelsen av att ha gjort en prestation utöver det vanliga – man får ju till och med en medalj som bevis!

Det här är mina strategier för att peppa mig och motivera mig i min träning – oftast framgångsrikt, men givetvis med sina undantag. Det vore allt för självbelåtet av mig att säga att det alltid lyckas, ibland går miniatyrdjävulen vinnande ur viskningsleken, men oftast lyckas jag genom detta knäppa bort honom i några veckor – och utan den extra bördan på axeln är det alltid lättare att springa.

Följ Daniels väg mot Lidingöloppet 15 km på hans blogg!