Cecilia: ”På gymmet får man inga medaljer”

Cecilia under sin första halvmara, DN Stockholm Halvmarathon, 2013. Foto: Privat.

Nu drar vi igång Veckans löpare igen. Först ut är Cecilia Bildt Sandgren!

Hur kom det sig att du började springa?

– Jag började springa våren 2011 samband med att jag började ett nytt jobb. Ett gäng på jobbet skulle springa Blodomloppet och jag såg det som ett ypperligt tillfälle att lära känna mina nya kollegor. Jag sprang 5 km den gången, mest för det sociala och för picknicken efteråt.

Vad har du för träningsbakgrund?

– Jag är ”gymtjej” sen över 20 år tillbaka och något av en träningsfantast. Som barn och tonåring var det hästar och ridsport för hela slanten. Löpning var något man ägnade sig åt på gympan, hela tiden… Jag minns terränglöpningen, som det var frågan om, som det värsta man kunde ägna sig åt. Värsta!

Hur tränar du idag?

– Gymmet (SATS) är fortfarande hemma och favoritpassen har varierat genom åren. Sen ett par år tillbaka brinner jag för Body combat, det är den stora passionen men jag gillar även all form av funktionell träning från styrkepass till yoga. Löpningen är ett urhärligt komplement till min träning och löpning ger också ytterligare träningsumgänge. Med löpningen kommer loppen, det gör att jag sätter upp mål. Det peppar och driver verkligen min träning. På gymmet får man inga medaljer.

Dina bästa pepptips?

– Träna med ett mål i sikte, träna i grupp, träna för livet! Mitt mantra är ”Just do it”, du ångrar aldrig ett träningspass och när det känns tungt, tänk på hur bra du mår efteråt! När du väl är igång då fuskar du inte, då kör man! Känslan i kropp och själ är oslagbar efter ett pass där du har gjort ditt bästa! Det gäller både när man kör pass mer på rutin och nya utmaningar där en viss tvekan innan det är dags ofta infinner sig. Just do it, som sagt! Ta tjuren vid hornen! Och dessutom, som förälder vill man gärna vara ett gott föredöme och en inspiration. Bara jag tänker på min barn blir jag peppad – jag har två söner på 12 och 14 år.

Vilka löparmål har du, långsiktiga respektive kortsiktiga?

– Jag sprang min första mara i maj (Stockholm Marathon) och det gav mig verklig mersmak! En fantastisk upplevelse! Så det blir definitivt en mara igen. Långsiktigt jag vill gärna klara ett ultralopp på 50 km framöver. Kortsiktigt så vill jag komma under två timmar på DN Halvmarathon i september. Jag sprang min första halvmara i september förra året, just DN Halvmarathon (därifrån kommer bilden ovan, jag hade aldrig sprungit över milen när jag gav mig på halvmaradistansen 2013. Det gick hopplöst långsamt, typ 2.20, nu är jag nere på 2.02 så jag är nära).

Dina bästa tips till andra som vill komma igång med löpning?

– Spring med musik, sätt upp små mål som typ: ”Jag ska springa under hela den här låten”. Snart har du sprungit till tre, fyra, fem låtar på raken. Köp träningstidningar som har löpprogram för nybörjare eller gå online så hittar man samma sak. Det bästa med de här nybörjarprogrammen är att de är ganska snälla, uppmuntrande och förlåtande. Man inser ganska snart att det här klarar jag. Var lite snäll mot dig själv och gå inte ut för hårt, följ programmen och hoppa inte över. Tänk: ”Det är inte farten, det är distansen.” Farten kommer vart efter om man kör och fortsätt gärna med löpprogrammen, för egen del är det Anders Szalkai som håller igång mig.

Tre löparprylar du inte kan vara utan?

– Musiken, för pepp, känsla och beat. Runkeeper, för statistiken (fast ”Runkeeperrösten” kan numera vara tyst). Mina skor, Nike Lunarknit 2, att springa i skor du älskar kan verkligen göra hela skillnaden!