”Mia, jag tror inte jag orkar springa idag”

Så här såg jag ut efter milrundan tidigare idag. Foto: Petra Månström.

Det här med vader som vägrar att samarbeta, har ni varit med om det? Jag gissar att jag inte är ensam om att då och då uppleva den där känslan av ben segare än kola, med vader så hårda att kryptonit framstår som mjukt. Precis så kändes det i benen igår och jag förmodar att orsaken var följande:

– Sex mil på två dagar i snöstorm uppe i fjällen efter längre löpvila
– Tufft banpass i onsdags efter längre intervalluppehåll
– Skivstång/intervall med bland annat finska burpees i torsdags efter längre styrketräningsuppehåll

Det här med att växla upp till ultradistans är inte helt lätt. Mitt liv går just nu ut mycket på att springa, äta och vila. Inte mig emot, i och för sig. Igår blev det följande gofika på eftermiddagen. Foto: Petra Månström.

Igår morse skulle MarathonMia och jag sammanstråla för ett långpass. Jag hade först hotat med löpning bort till Hammarbybacken, några intervaller upp och ner och sedan hemjogg. Det var en väldigt optimistisk plan, insåg jag sedan. För benen lydde inte alls. Efter dryga kilometern var jag framme vid Rålis och skulle möta upp Mia. Då var vaderna så stela att de blev till blytyngder som drog ner kroppen genom asfalten. Muttrade något om att jag nog inte kommer att orka springa idag. Men sedan skällde jag lite på mig själv: ”Petra, du ska springa ÅTTA MIL i schweiziska Alperna om några veckor. Det är nyttigt att springa långpass på blytyngder till ben.”

Sagt och gjort. Jag malde på och förklarade för Mia att jag tyvärr inte kan springa snabbare än så här just idag. Det verkade vara helt okej för henne så vi rullade på bort mot Slussen, utmed Stadsgårdskajen, mot Hammarby sjöstad och vidare förbi Skanstull och bort mot Liljeholmskajen. Över Liljeholmsbron och bort mot Västerbron. Det gick ju! Men attans vad man fick kämpa.

Gissar att om jag lägger till lite fler blytyngder i vaderna så är det här ganska nära känslan jag kommer att ha ganska tidigt under Swissalpine Marathon. Bara att bita ihop och börja bygga pannben…