”Tyvärr har fysbiten blivit lite lidande”

Fialotta Bratt efter en sen löptur. Foto: Mattias Bratt.

Vi fortsätter att ta pulsen på medlemmarna i Skyr Island Run-laget så här när vi nått halvtid. Den här gången är det dags för Fialotta Bratt att svara på ett gäng frågor.

Hur känns det så här långt med Skyr Island Run?

– Bra! Jag har fått en fantastisk möjlighet som jag försöker ta tillvara så mycket jag bara kan. Jag får också mycket pepp från min omgivning, vilket såklart är roligt.

Hur har träningen gått?

– Det har gått lite upp och ner men i skrivande stund känns det bra. Jag har räknat med svackor, sex månader är en lång period, och försöker bita ihop när de kommer. Ibland har det varit lite svårt att få in alla pass i vardagen och kombinera med annan träning men jag hoppas att jag ska få lite mer flyt nu under sommaren. Totalt sett har jag dock inte missat många löppass, det är nog tyvärr fysbiten som blivit lite lidande när det kört ihop sig lite.

Tankar om målet och prognos om hur det kommer att gå?

– Halvvägs in på Skyr-utmaningen och jag känner pressen. Jag tror att det kommer att bli tufft att nå målet men jag har verkligen inte gett upp! Jag vet att jag blivit lite snabbare och mer uthållig, vilket känns bra. Det mentala är min akilleshäl… Det har jag erfarenhet av sen tidigare. Jag har svårt att komma ur negativa tankegångar när jag tränar/tävlar. Som tur är har jag två andra lopp innan Lidingöloppet: swimruntävlingen Amfibiemannen och så Vasastafetten med släkt och vänner. Båda är roliga men också utmanande och kommer att ge mig chans att öva upp pannbenet lite.

Hur var Islandsresan? Vilka minnen bär du med dig särskilt?

– Regnig! Men supernajs! Vi hann med massor och det var bra stämning i gruppen hela tiden. Jag blev väldigt fascinerad av naturen, att det bubblar och pyser från underjorden på det där sättet är ju rätt häftigt.Vattenfall är en favorit sen tidigare och Gullfoss gör ingen besviken. En av mina bästa stunder under resan var vår trailrun. Där var jag, högt uppe på berget i regnovädret och helt ensam. De tidigare låg var bakom mig hade vänt tillbaka och någonstans i dimmorna framför mig visste jag att det fanns ett annat gäng. Det var jag och Island liksom, och det var en härlig känsla.

Dina tankar om laget och lagmedlemmarna, samt coacherna?

– Laget är grymt! Det är en bra blandning av olikheter och erfarenheter. Vi har roligt på de gemensamma träningarna och peppar varandra i vår Facebookgrupp när vi inte ses. Våra coacher är fantastiska och det är extremt lyxigt att ha dem som tränare. De är bra på att se individen och få oss alla att utmana oss själva lite utanför vår comfort zone. Dessutom är de väldigt trevliga att hänga med!