Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Någonstans ute på Djurgården, under den där lite mindre publiktäta delen av Stockholm Marathon, stod han och langade vatten åt löparna med ett stort leende på läpparna. Vem då? Glenn Hysén förstås! Selfieläge! Foto: Privat.
Mina tidigare maror har jag sprungit på ett sätt som framkallat stor smärta i slutet av loppet. Det har varit jobbigt och slitsamt. Hade tänkt stå över årets Stockholm Marathon eftersom jag ju har ett bergsultralopp i slutet av juli att tänka på.
Men så fick jag en ingivelse: varför inte ta chansen att få till ett riktigt bra långpass på 42 195 meter? En distans man aldrig skulle ha grejat utan viss press i form av att det är tävling. Sagt och gjort: köpte en startplats och ställde mig på startlinjen med ambitionen att springa i en fart som var så lugn att återhämtningen efter loppet inte skulle bli alltför lång.
Nina och jag före starten. Foto: Privat.
Hur gick det då? Jo, jag fick en av mina allra bästa löparupplevelser. Hann prata med medlöpare, stanna flera gånger för fotostopp och promenera i några hundra meter vid varje vätskekontroll. Åt också av det som bjöds vid kontrollerna – bars, bananer och saltgurka – för att träna på att äta under pågående löpning. Det kommer jag ju att behöva göra flera gånger under Swissalpine Marathon.
Sammanbitna löpare kl 11.58, två minuter kvar till start. Foto: Petra Månström.
Jag kan verkligen rekommendera alla att ta chansen och någon gång springa ett lopp på ren njutning. Visst är det roligt att ibland ”jaga tider”, men jag tror att kroppen och själen behöver variation ibland. Den här typen av löparupplevelse är också viktig för motivationen. Man upptäcker också så många fler dimensioner av maratonlöpning, kommer i kontakt med medlöparna på ett helt annat sätt, när man inte behöver stressa.
Okej, de var inga leoparder men charmiga tigrar funkar också. Klart selfieläge! Foto: Privat.
I mååååååååål! Med medalj och hula hula-halsband. Lycka! Foto: Privat.
Tiden då? Jo, jag rullade in på 4.15 vilket innebar en snittfart på 6:03 min/km inklusive alla stopp. Känns mycket bra att kunna greja det här långpasset med en så bra känsla och ha en behaglig upplevelse hela vägen. Och ja – det blev spurt inne på Stadion. Bara för att jag kände för det och bara för att den känslan är svårslagen.
Stort grattis till alla hjältar som ställde sig på startlinjen igår, ni är grymma!
