Mitt hemliga tankeknep

Magiskt skymningsljus på Fuerteventura i förra veckan. Foto: Anna Norén.

Igår var jag ute på en löptur där kilometertiderna varierade något kolossalt, från mysjogg till i det närmaste sprint.

När jag återigen stod utanför porten kände jag mig lite misslyckad. Vad var det egentligen för pass jag hade kört? Var det meningslöst? Ändå kändes det ju så bra! Kroppen var skönt trött och svetten droppade från pannan – klockan talade om att jag sprungit ganska precis nio kilometer.

I duschen funderade jag på vad jag egentligen höll på med. Sedan jag började blogga har jag kört väldigt uppstyrda träningsveckor med intervaller, distans och långpass. Nu improviserar jag hejvilt, blandar och ger efter vad dagsformen bjuder. Och då insåg jag: jag måste sluta betrakta det sättet jag tränar på nu med negativa ögon. Jag tränar ju på ett sätt som passar mitt liv just nu och just nu klarar jag inte ångestframkallande intervaller som man har ont i magen inför. Just nu vill jag springa fort när jag känner för det och lugnt när jag känner för det.

Istället för att kalla ett pass för misslyckat tänker jag från och med nu kalla det för…FARTLEK! Japp, det blir mitt nya mentala tankeknep!