Varför vill vi träna som elitidrottare?

Vistelsen i fjällen den gångna helgen fick mig att börja fundera över varför vi egentligen tränar. Foto: TT.

Har funderat på en sak den senaste tiden. Nämligen det här med varför allt fler tränar ”elitliknande.” Att det är så vet vi ju, men varför?

Vad är det som driver oss att investera i dyra cyklar, löparskor, kläder, coacher och annat som förhoppningsvis ska göra oss snabbare, starkare eller vad det nu kan vara. De flesta studier visar ju dessutom att träning på elitnivå inte ens är hälsosamt, så varför vill vi ändå piska oss att komma upp i den träningsmängden?

Det är fascinerande. Jag med min maratonblogg är ju själv en del av den här trenden, fast idag är det knappast någon som höjer på ögonbrynen om man har kutat maran. Nu är det ultra, långdistanstriathlon och andra långdragna kraftprov som gäller. Kort och snabbt inger sällan lika mycket respekt som långt och länge.

Genom att underkasta oss timtals av hård träning inför något lopp visar vi oss själva och omgivningen att vi är människor att räkna med. Vi kan jobba fokuserat mot ett mål och uppnå det. Det ger ryggdunkningar såväl i verkliga livet som i sociala medier. Och vips känner vi oss duktiga, lyckade och bra.

Observera att jag inte ironiserar nu. Jag är bara genuint nyfiken på vad som får oss att hålla på så här. Personligen tycker jag om att ständigt ifrågasätta mig själv och det jag gör. Ni som har följt den här bloggen märker nog att fokus successivt har flyttats från prestation och tävling till ett större livsnjutarperspektiv. Åtminstone hoppas jag att det är så den här bloggen uppfattas, för det är det som är meningen. Jag är tävlingsmänniska och tycker om att prestera – men i år ska det ske på mitt sätt. Inte på lopp där sluttiden blir ett kvitto på om träningen varit lyckad eller ej, utan genom att jag känner efter och i hjärta och själ mår så bra som jag bara kan.

Långhelgen på Pure Freeride Camp i Abisko gav mig en tankeställare. Där fick jag flashbacks från mitt ”gamla” liv, det som innehöll mer friluftsliv, skidåkning, vandring, klättring och vistelser i fjällen. Visst går det att knyta samman det nya och det gamla. I sommar tar jag första steget, med Swissalpine Marathon. Bergskärlek!