”Petra, du är motsägelsefull och löjlig”

”You can’t please them all.” Ja, så är det. Men löpning är hur som helst bland det roligaste som finns. Foto: Karin Grip.

Japp, då kom det. Det där läsarmejlet jag nästan väntat på, för det brukar alltid vara någon som blir irriterad på något jag gör när jag är ute och springer lopp:

Hej Petra,

Såg att du sprang och att du är nöjd med din tid. En sak som ofta slår mig när jag läser din blogg är hur motsägelsefull du är. Du skriver att det bara är ett fun run, du ska ta dig runt utan tidspress. Sen är det alltid samma visa, antingen blir du överraskad, ja nästan chockad över hur snabbt du springer. Eller om det går sämre är det p g a alla hårda pass som känns i benen de senaste dagarna.. Alltid är det nåt.

Sen måste du alltid skriva placering efter åldersklass, så att det ska se ut som om du kommer på en bra placering… och tid, om det gått bra. Annars är det ingenting alternativt att du gömmer dig bakom anonymt namn, oerhört pinsamt och löjligt.

Nej kan du inte vara ärlig mot dig själv, det skulle vara så befriande att läsa att, ja jag vill springa så snabbt jag aldrig sprungit förut, nu ska jag ge järnet. Eller, oh vad det gick dåligt idag, jag trodde jag skulle få en bättre tid, så mycket som jag har tränat. Kom igen, du tränar ju mer än vad de flesta andra gör, men du vill inte ge sken av det. Du vill få oss att tro att tider och rekord inte spelar någon roll för dig. Men det är precis det det gör. Varför är du då med i lopp annars?

Anonym

Det som kanske är roligast med det här mejlet är att mejlskrivaren själv valt att vara anonym. Det är så roligt att jag fick ett gott skratt här på morgonen. I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska svara, för jag vet ju att jag inte kan tillfredsställa alla. Det kommer alltid finnas människor som stör sig på det jag gör, att jag liksom många andra har en liten del av mig som gillar att prestera – även om det inte är det viktigaste. Jag blev genuint glad över resultatet i Prag och då vill jag ju dela den härliga känslan med er läsare. Och att jag fick en bra placering i min åldersklass (ja, fast man inte tror det så är jag veteran numera :-) är också det en glädje jag vill dela med er.

Nina och jag som var nere i Prag nu i helgen pratade faktiskt om hur roligt det är med den här typen av resor, att själva loppet bara är en liten del av hela upplevelsen. Det roligaste är försnacket, pastaladda, välja tävlingskläder och tävlingsskor, finslipa låtlistan och såklart after run:en. Och eftersnacket live och i sociala medier. Det är livskvalitet! Ingen av oss sprang i närheten av våra respektive pers, men det var inte det som var viktigast. Det viktigaste var att vi hade roligt och gjorde så bra vi kunde med givna förutsättningar.

Varför publicerar jag då det här mejlet? Jo, för att jag vill visa er en del av min verklighet. För det mesta handlar det om rosor och positiva tillrop, men så kommer den här typen av mejl. Att vara sann mot mig själv är väldigt viktigt och i min värld finns just nu inga som helst prestationsmål när det gäller träningen. Kommer det bra resultat så blir jag glad för det, går det sämre så får jag hantera det också. Det finns ingen motsägelse i det, lika lite som att man inte kan vara både snabb och snygg. För mig är det just nu fokus på att må bra inuti och hitta en harmonisk balans i tillvaron, där finns inte utrymme för stenhård, nedbrytande träning.

Och kom ihåg: det är du själv som bestämmer vad som är snabbt och vad som är snyggt! Fridens liljor.