Petra Månström
Nina och jag efter två varv på Ursviks kuperade milspår igår förmiddag. Foto: Privat.
Tanken var ju tre långpass på tre dagar men som bekant så blev det ju vila, praliner och kaffe i fredags, så planen fick revideras till två långpass på två dagar. Tur det kanske eftersom jag ska springa halvmaran i Prag på lördag och då är det ju skönt att inte vara helt slut i benen. Varför så många långa pass? Jo, i sommar ska jag ju springa bergsultramaratonet Swissalpine Marathon som är 78 kilometer långt. Japp, det låter som science fiction.
Men åter till helgens övningar. I lördags drog jag iväg ensam till Ursviks motionsspår och tog först itu med Extremen, ett 15 kilometer långt och kraftigt kuperat spår. Bestämde mig för att gå i samtliga backar för att spara lite på benen då jag ju skulle springa långpass även dagen därpå. Efter Extremen tog jag 7-kilometersspåret i samma lugna tempo och efter två och en halv timme på benen kunde jag logga 22 kuperade kilometer.
Jag under lördagens långpanna. Foto: Petra Månström.
Söndag morgon. Vårsolen slösade lika frikostigt med strålarna som under lördagen. Mötte upp Nina vid Ursvik och vi bestämde oss för att först ta oss an milspåret och sedan känna efter hur det kändes. Mina ben var lite ledsna men tack vare många lager ormsalva och kompressionsstrumpor på under natten gick det ändå riktigt bra att avverka backarna. Många intressanta diskussionsämnen senare hade vi klarat av milen och bestämde oss för att ta samma slinga en gång till. Tempot var lite högre nu än under lördagen och efter två timmar hade vi grejat två mil – och för min del maratondistansen fördelad på två dagar. Känns riktigt bra. Bara 36 kilometer till så är man uppe i Swissalpinedistansen… Puh. Stort tack till Nina för sällskap under söndagspasset. Det är inte så kul att springa ensam på långpass.
Ska bli mycket intressant med den här för mig nya typen av träning och se hur kroppen svarar på den. Det här upplägget med flera långpass per vecka kommer jag köra åtminstone var tredje vecka.