Petra Månström
För bragdguldmedaljören Lisa Nordén är det viktigast att kroppen är optimerad för sporten hon utövar, det vill säga triathlon. Foto: TT.
”Han har ju bara Stureplansmuskler fyllda med luft!”
Tror det var allas vår ”Robinson-Robban” som fällde den kommentaren i ett avsnitt av just Robinson. Det Robban syftade på var att Stureplansmusklerna förvisso är snygga, men är de funktionella? Klarar de av ett hårt liv på en öde ö, kan de prestera mer än att bara se estetiska ut i en tajt tröja?
Jonas Colting hade också ett intressant kroppsresonemang i min intervju med honom för Maratonpodden. Han menade att de flesta elitidrottares kroppar är ganska anspråkslösa och sällan särskilt deffade, medan många inom till exempel crossfitkulturen är väldigt vanligt att träningen sker i minimalt med kläder och gärna bar överkropp för killar.
Lisa Nordén var inne på samma tankar under min intervju med henne i fredags. Som elitidrottare betraktar hon sin kropp som ett chassi som på bästa sätt ska förvalta den inte motorn. Ett sådant chassi måste vara väldigt grenspecifikt för just den aktuella sporten, alltså i det här fallet triathlon. Det innebär ofta ”cykelben” och ”simmararmar”. Huruvida det är snyggt eller ej är upp till betraktaren, men för Lisa var det som sagt mindre viktigt. Det viktigaste är att kroppen är optimerad för att prestera bästa möjliga resultat.
Det här väcker en intressant diskussion. Varför tränar vi egentligen? För att se snygga ut nakna eller för att faktiskt kunna prestera med vår kropp? Jag vet många, inklusive mig själv, som tränar mycket överkropp fast man egentligen inte har så mycket nytta av det inom löpning. Men man gör det för att få en symmetrisk kropp – ja, se snyggare ut naken. Eftersom jag inte är elitidrottare så tycker jag det är mindre viktigt att optimera min kropp för prestation, det viktigaste är att må bra i kropp och själ.
Hur tänker du?