Petra Månström
Ingmar och jag efter ett pass i Stadsskogen 2010. Foto: Privat.
Det är märkligt hur sinnesstämningar kan skifta. Ibland känner jag mig glad och upprymd över tillvaron, där löpningen förstås tar stor del. Men ibland kan jag komma på mig själv med att känna någon slags tomhet. En känsla av att jag är på väg någon annanstans – vart vet jag inte än. Om slutmålet kommer att innehålla löpning? Bra fråga, det vet jag inte. Men imorgon kan jag mycket väl känna att det är hur självklart som helst att jobba så som jag gör nu. Inser att det här blogginlägget förmodligen låter helförvirrat, men visst är det fascinerande hur olika man kan känna inför saker från dag till dag?
Hälsningar från Riksgränsen förresten! Här är det inte alls lika vårlikt som på bilden ovan, här vräker snön ner just nu och det har blåst uppåt 20 m/s…