”Valkar på magen var det värsta som kunde hända mig”

Det fanns en tid då jag tänkte att det värsta som kunde hända mig var att tappa formen. Gå upp i vikt, att magen skulle vecka sig när jag satt ner.

Endast genom att gå till gymmet flera dagar i veckan och köra enligt ett visst upplägg kunde jag hålla de här ångestfyllda tankarna i schack. Panik utbröt när jag av någon anledning var tvungen att klara mig utan gymmet under en längre tid. En längre tid på den här tiden kunde för övrigt vara ett par dagar. Det gick så långt att jag försökte undvika resor till platser som saknade gym, för hur skulle jag då kunna kontrollera min kaloriförbrukning?

Inga sunda tankar alls, förstås. När jag började med löpning var jag länge orolig att min kropp skulle tappa formen, dels på grund av att jag gav mig in i en ny träningsform som jag inte hade hållit på med förut och dels för att jag nu inte längre kunde köra alla de gympass som jag visste höll ”ordning” på min form. Jobbigt! Men också väldigt utvecklande. För nu var jag tvungen att hålla mig till träningsplanen och släppa alla ångesttankar. Så här, några år senare, inser jag att det visst har hänt saker med kroppen men knappast till det sämre. Och på köpet har jag fått ett mycket sundare förhållningssätt till kroppen nu när jag vet att några veckors vila inte orsakar en ohämmad tillväxt av valkar på magen. Och vem har förresten dött av lite valkar? Läste någonstans att de som var lite rundare och tränade hade bättre hälsa än tokdeffat träningsfolk…