Dags att återta charmen med löpning

Vad tänker du på när du hör ordet ”löpning”? Det kan vara värt att fundera över… Foto: TT.

Tror att många kommer att känna igen sig i det jag kommer att skriva nu. För vi som har varit med från början i 2010-talets omgång av löparboomen har hunnit gå igenom ett antal faser.

Det började med nyfikenhet och en nyvunnen passion för sporten. Ambitioner att springa snabbare och en strävan efter vägar att nå dit i form av nya träningsprogram, löpcoacher, prylar och träningsresor. Man invaggas i tron att ”more is more” och grispass av heroiska slag läggs ovanpå familjeliv och 40-timmars arbetsvecka. Man läser Facebookstatusar som talar om nya pers och själv står man där och brottas med tider som vägrar förbättras, förkylningar och överträningssymptom. I värsta fall kanske det dyker upp skador och sådant elände.

I sådana lägen är det lätt att känna sig trött på allt vad löpning heter. Sporten man en gång förknippade med glädje och nyfikenhet har förvandlats till en aktivitet som präglas av krav, tidsfixering och nedstämdhet. Ska det behöva vara så här? Självklart inte! Det har blivit dags att återta den ursprungliga charmen med löpningen. Det går, jag lovar! Är själv inne i en sådan process. Jag har alltid intresserat mig för personlig utveckling och mindfulness, men just nu känns den här ”andliga” sidan av mig viktigare än någonsin. Är glad över att jag genom åren har samlat på mig verktyg inom det här området som jag har stor nytta av även inom min löpning.

Alldeles nyss fick jag ett läsarmejl som berörde mig väldigt mycket. Här är några rader ur det:

”Jag har slutat läsa löparbloggar, det är en för jobbig påminnelse av vad jag inte kan. Men din blogg läser jag. Det känns okej; för du tänker alltid helhet på något vis. Att det är okej att ta det lugnt, att man till och med kan bli bättre av det. Att det är okej att träna annat än löpning. Att löpning ska vara förknippat först och främst med glädje, inte ångest.”

Mejlskrivaren satte fingret på något oerhört viktigt. Nämligen att tänka helhet! Löpningen är en liten del av dig, en av pusselbitarna i det som är du. Men den är långt ifrån allt. Det är bra att ha i bakhuvudet i stunder då det känns som att du förlorat hela ditt sociala umgänge bara för att en skada hindrar dig från att träna med de du brukar träna med. Vet att det här kanske låter lite okänsligt, men varför inte se sådana tankar som uppmaningar till dig att löpningen kanske har fått lite för stor plats i ditt liv?

Kanske är det läge att upptäcka världen utanför löparspåret – den är också berikande och full av spännande saker att utforska…