Dags att dra i handbromsen…

BOOOM! En selfie, alltid är det någon som blir arg/kränkt/glad/upprymd! Foto: Privat.

Jag är inte särskilt bra på att vila. Det där med att ligga på soffan och zappa mellan tv-kanaler eller läsa en bok, det gör jag väldigt sällan. Eller visst befinner jag mig i soffan lite nu och då, men då jobbar jag oftast. Lunchade med min fina vän E idag och en av hennes allra bästa egenskaper är att hon är brutalt ärlig. Hon undrade hur mycket jag egentligen vilade och påminde mig om att när man har intensiva jobbtoppar som jag har just nu så är det inte så smart att försöka trycka in jättemycket träning. Tror hon påpekade det där precis när jag gick igång och berättade om hur många långa långpass jag behövde få in före Swissalpine Marathon i juli.

Var inbokad på ett pass idag men avbokade det. Istället har jag ägnat mig åt arbete och resten av kvällen blir det soffan. Jag vill för allt i världen inte tillbaka till zombieläget i september i fjol då jag knappt orkade lyfta benen när jag sprang. Minns hur jag plågade mig runt Stockholm Halvmarathon på stockar till ben, med tårarna rinnande ur ögonen… Nej, dit vill jag inte tillbaka! Tur att man har kloka vänner som hjälper en att dra i handbromsen ibland.

Har förresten bokat in en teaterkväll i februari. Minns knappt när jag gick på teater senast, men det är lätt att undertrycka sitt behov av kultur när man lever sitt liv bland löpardojor och svettiga tights. Men det blir lätt ganska andefattigt till slut, om man bara flummar runt med löpning mest hela tiden…