Lena Gavelin: ”Så blir du en grym backlöpare”

2009 blev det svenskt i topp i Swissalpine Marathon både på dam– och herrsidan genom Lena Gavelin och Jonas Buud. Foto: Mikael Andersson. 

Nyligen kunde ni läsa om Jonas Buuds bästa träningstips inför det schweiziska bergsultramaratonet Swissalpine Marathon. Nu är det dags för lite fler tips, den här gången från Lena Gavelin som 2009 tog hem segern i damklassen på den längsta distansen – 79 kilometer. 

Vilka är dina främsta styrkor i den här typen av lopp?

– Uthålligheten och att jag är stark uppför. Jag är definitivt ingen utförslöpare, det är alltid uppför som jag får försprång.

Hur ska man bära sig åt för att bli en stark uppförslöpare?

– Man blir ju såklart bra på det man tränar, så benstyrka i backe och på gymmet är bra. Jag tränade en hel del i Vålådalen, där finns en grusväg upp mot Ottfjället, perfekt att köra långbacke i. Jag sprang uppför 3 kilometer, sedan ner 1 kilometer och upp igen den sista kilometern. Och så körde jag upp och ner på det sättet några gånger innan jag sprang tillbaka. Jag har ingen ståvila utan pustar möjligtvis ut lite när jag nått backens topp och springer sedan ner igen. Skulle jag ge mig på ett lopp av den här typen igen skulle jag helt klart träna mer utförslöpning.

Dina bästa tips inför Swissalpine Marathon?

– Det är långt, men är man bara inställd på att det så kommer man att klara det. Gå inte ut för hårt, det är relativt lättlöpt de första två-tre milen och där är det bra att hålla igen lite så man har krafter kvar när backarna börjar. Mellan 30 kilometer och 50 kilometer är det i princip en lång backe hela tiden och i de brantaste partierna kan det vara smartare att gå raskt än att försöka springa och dra på sig mjölksyra i onödan. 2009 gick jag under vissa avsnitt och passerade killar som sprang. Utmaningen om man börjar gå kan vara att sedan komma igång och springa igen när lutningen blir snällare.

Vilken teknik ska man ha uppför?

– Håll koll på steglängden och när du känner att det är så brant att du ”pumpar på stället” kan det vara klokare att börja gå. Ta ut steget, gräv inte ner dig och jobba med armarna.

Någon detalj som folk som springer loppet för första gången lätt missar?

– Före start får man lämna in en väska som man kan hämta efter tre löpta mil, där kan du till exempel lägga vätska, mat eller förstärkningsplagg. Fundera också ut vad du ska äta under loppet. På maran dricker jag bara vatten och sportdryck, men under Swissalpine Marathon hade jag med mig en halv liter blåbärssoppa som jag drack efter tre mil. Det gjorde väldigt mycket, både mentalt och fysiskt.

Hur är banan i Schweiz jämfört med till exempel Axa Fjällmaraton i Sverige som du ju också har sprungit?

– Det är inte lika blött och svårsprunget som på loppet i Sverige. Underlaget är torrare och finare.