Hola Hammarbybacken!

Så här glad blev jag efter sista backintervallen uppför Hammarbybacken igår. Idag gråter mina lårframsidor. Foto: Privat.

I juli ska jag springa 79 välkuperade kilometer i Schweiz. Lika bra att kicka igång träningen på en gång då, genom att ”smyga” in lite backträning. Samtidigt får man ju finfin styrketräning för benen och det är roligare utomhus än inne på gymmet så jag begav mig till Hammarbybacken igår. Det blev ett pass där jag ”joggade” uppför backen förutom på det allra brantaste stället där jag istället gick raskt. Kan säga att det var inga problem alls för flåset att slå i taket. Puh! Hade glömt hur himla jobbiga backintervaller är, särskilt i ”väggar” som den här backen. Men som tur är så är lidandet inte särskilt långt, efter strax under fyra minuter var jag uppe på toppen. Och så joggade jag ner igen. Och upp igen. Så där höll jag på i sex omgångar, sedan grät mina lår. Idag gråter de ännu mer, men min förhoppning är att de har vant sig om ett tag. Då tänker jag snurra upp och ner för backen i två timmar som Jonas Buud!