Swiiisch swooosch!!

Är det bara jag som uppskattar den gröna vintern i Stockholmsområdet? Foto: Petra Månström.

Det här med löpning är fascinerande. Lika segt och oinspirerande som det ibland kan kännas – lika upplyftande och lätt kan det kännas andra gånger.

Idag var en ”andra gånger”-dag. Jag körde sjuhundringar framför Karlbergs slott och allt bara flöt. Trodde att Garmin skämtade med mig när den ansåg att jag hållit ett tempo nära 4  minuter per kilometer, om vi nu ska nämna tider.

Passet inleddes med uppvärmningsjogg i mycket lugnt tempo hemifrån mig bort mot Karlbergs slott. Det blir ungefär 2,5 kilometer. Vädret var av bästa Månström-sort, det vill säga hyfsat stark sidvind, ett par plusgrader och regn. Karaktärsdanande, med andra ord. Några börjar säkert tänka på Stockholm Marathon 2012 då förhållandena var snarlika. Körde lite löpskolningsövningar men kallnade så pass mycket att jag raskt bestämde mig för att gå på själva passet istället.

Från ena änden av slottet till bommen borta vid Hornsbergs strand är det ungefär 700 meter, så intervallerna fick helt enkelt gå mellan dessa punkter. Det är lätt uppförsbacke åt ena hållet och svagt utför åt andra, så tiderna diffar en aning. Intervaller över den här distansen känns liksom löjligt lätta i början, men sista biten får man kriga. Ordentligt. Vet inte riktigt vad min kropp pysslar med just nu, men jag hade ett löjligt bra flyt även om tisdagens femkilometerslopp gjorde sig något påmint i benen. Vilan mellan varje intervall var cirka två minuter, förutom inför sista då jag hade ett klockhaveri och tvingades vila nästan fem minuter. Men då gick också sista sjuhundringen i 3:49 min/km. Nåväl, lite överfart har ingen dött av…

Fler som kutat intervaller idag?