Petra Månström
Bjuder på en selfie. Only for you, Björn! Foto: Privat.
Björn Suneson är en ultralöpare som jag respekterar mycket. Bland annat har han korsat USA flera gånger i löparskor. När jag googlade ultralöpning tidigare idag snubblade jag över ett inlägg om min blogg som Björn skrev i november i fjol. Kände att jag bara var tvungen att dela det med er. Här är ett citat:
”Det finns något desperat över hennes bloggande: se på mig, jag finns, jag duger, jag kan, jag är snygg etc. Månström är kvinnan med hög svansföring – kaxig skulle några säga, andra fåfäng och egotrippad. Det går knappt en dag utan att vi får se en eller flera bilder på henne. Ibland får jag intrycket att det är hon själv eller kompisarna som är det viktiga, inte själva ämnet.”
Vad tycker jag då om det här? Tja, på internet är ordet fritt och man får således skriva i princip vad man vill. Min reflektion är att det är bredden som berikar. Jag följer såväl superseriösa elitbloggar som bloggar skrivna av totala löparnoviser och allt däremellan. Det fantastiska med löpning är ju just att precis ALLA kan syssla med den, oavsett ambitioner och förutsättningar. Det enda du behöver är väl egentligen ett par skor, eller knappt ens det om man frågar Tarahumaraindianerna…
Fridens liljor till er alla, inklusive Björn Suneson! Och god fortsättning!