Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

nyarsloppet655

Obligatoriskt bett i medaljen efter målgång i årets upplaga av Nyårsloppet. Den här gången blev det 5 km. Foto: Privat.

Pardon my French – men distansen 5 km är en bitch för mig. Jag har satsat friskt men hittills inte fått till det och det har irriterat mig djupt. Högst frustrerande att inte lyckas få ut all träning på tävling.

Dessutom känner jag ju mig själv och vet att jag presterar uselt om jag känner mig pressad. Men det finns ett lopp som går av stapeln så långt utanför säsongen som det bara är möjligt och det är Nyårsloppet. Det gemytliga loppet i Vallentuna där jag har satt milpers mer än en gång. Skulle det kunna vara så att det där loppet skulle bli loppet då jag äntligen kom under 23 minuter på 5 km?

Vädret idag var perfekt för mig, det vill säga ett par plusgrader och svag sol. Bara på med leopardbuffen, solglajjorna och plugga in min senaste musikcrush. Plattan i mattan från start och hopp om att det bär hela vägen in i mål. Det kändes misstänkt lätt första kilometern. Kollade på klockan och jag låg i 4:29 min/km. Ska det här verkligen hålla? Tog rygg på en tjej i Vallentuna FK-linne och tänkte att henne får jag väl släppa snart, när mjölksyran slår till. Men den där syrasmällen kom aldrig. Istället kände jag att jag nog kunde öka lite, så det gjorde jag. Tog rygg på en ny löpare, en till – och så ännu en. Blev chockad över att benen bara trummade på. Och den där fruktade syran, den lyste fortfarande med sin frånvaro.

Så kom den där backen vid dryga 3,5 kilometer, den där backen som brukar kännas som en vägg. Men idag var upplevelsen en helt annan. Boom, så var den avverkad. What? Det här är inte möjligt! Nu visste jag att det var mer eller mindre flackt in i mål, förutom en liten slakmota ett par hundra meter från mål. Grimaserade och fäste blicken så långt fram jag kunde.

”Kom igen, Månström. Inte vika ner dig nu. Nu jäklar visar du den här b*tchdistansen att du bemästrar den. JÄRNET NU!”

Mantrat funkade. Nu gick det undan. Klockan visade 4:15 min/km. Skulle det här funka i en hel kilometer? Ingen idé att övertänka. Bara kämpa nu! Kötta! Lida! Snart är det över! Anade målområdet. Lade in en spurt som tog mig en bra bit under 4 min/km. I mål på 22:36 och det är en tid som jag aldrig trodde att jag skulle greja på 5 km, i synnerhet inte på den här banan som är både lite knixig och rätt backig. En 8:e plats av 51 fullföljande i 5-kilometersklassen räckte det till. Är väldigt stolt och nöjd! Stort tack till arrangören för ett förnämligt genomfört arrangemang.

Skärmavbild 2013-12-31 kl. 22.47.38

Gott nytt år på er alla underbara läsare! Fler som sprungit idag?

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar