Petra Månström
Undertecknad efter ett härligt träningpass i Uppsala med Ingmar. Foto: Privat.
Jag är medveten om att rubriken till det här inlägget provocerar. Men jag vill sätta fingret på en viktig sak som tyvärr ibland gör att många av oss tappar fokus och glömmer bort vad målet var nu igen.
Om vi ens har något mål med vår träning. Det måste man ju inte ha, men ett tydligt mål brukar oftast öka motivationen och inspirationen – inte minst så här års. När man väl har definierat sitt mål gäller det att dela upp det i mer hanterbara delmål. Och det är här någonstans jag ofta ser att det brister. Det där långpasset som skulle gå i lugn fart går plötsligt alldeles för snabbt eftersom man ville hänga på de andra i löpargruppen.Vilket i sin tur gör att intervallpasset ett par dagar senare blir lidande, för benen är ju inte återhämtade efter det lite för tuffa långpasset.
Till slut är man inne i en ond cirkel, något som Ingmar brukar kalla ”löparens svarta hål”. Kroppen har fullt upp med att återhämta sig från det senaste passet så någon förbättring blir det inte tal om. Istället står man och stampar på samma irriterande ställe och tiderna visar inga tecken på förbättring.
Det är absolut inte fel att nu och då köra järnet på ett enskilt träningspass, men mitt råd är att försöka spara en växel tills det är dags för tävling. Går man för fullt nästan hela tiden finns det ju liksom inte kvar några extra krafter att plocka ut i skarpt läge. Sedan är det klokt att ransonera sina tävlingar, gör inte samma misstag som jag och tävla så mycket att du snart inte vet vad som är tävling och vad som är träning. Det ska vara roligt att träna och resan mot målet är minst lika rolig som att genomföra huvuduppgiften. Tycker i alla fall jag.
Spring snyggt och stort lycka till med resan mot ditt mål!