Petra Månström
Siktar du på pallplats i nästa OS eller finns det skäl att tagga ner lite med träningen? Bara du vet. Foto: Privat.
”Du Petra, tränar du varje dag?”
Ovanstående fråga får jag väldigt ofta. Jag får ibland känslan att de som frågar hoppas att jag ska svara ja, att de får bekräftat att jag är precis så där extrem som de föreställer sig. Sedan blir de lite besvikna när jag svarar nej. Fast jag har en stor blogg om löpning och fast de flesta förknippar mig med mycket träning så har jag helst två, ibland tre, hela vilodagar per vecka. Och då menar jag VILODAG. Inga raska promenader, mysjoggar, spinningpass eller annat. För det är inte vila i min bok, det är träning.
Just nu är det supertrendigt att träna ofta och hårt. Helst ska man sikta på riktigt långa kraftprov som maraton, Lidingöloppet, Vasaloppet, Ironman eller liknande. Sådana satsningar kräver både tid och energi, inte alltid en lätt ekvation för människor som även heltidsarbetar och kanske har småbarn. Men det är trendigt att härma eliten, såväl när det gäller nedlagd träningstid som när det gäller utrustning och tester. Det är lätt att känna sig slö när folk omkring en glatt förkunnar att de har kört intervaller före frukost eller hunnit klämma in ett cykelpass strax före midnatt efter att barnen somnat.
Tro mig, jag fattar hur roligt det är med träning. Mycket träning. De där endorfinerna vill man inte vara utan. Men det skadar inte att då och då stanna upp och fråga sig vad man håller på med. Har du ett liv du verkligen trivs med eller känns det som ett enda jagande mellan träning, jobb och familjesysslor? Var det länge sedan du umgicks med vänner som inte tränar? Då kanske det är på sin plats att tagga ner lite på träningen och lägga lite mer energi på livet utanför träningen. Är det rentav så att du tränar så hårt för att du flyr från något, kanske ett trist jobb eller en dålig relation? Det kan också vara värt att fundera över.
Till sist kan jag ”avslöja” att sedan jag införde fler vilodagar per vecka känner jag mig både friskare och starkare. Och jag har mycket mer krafter under intervallpassen än tidigare. Vill aldrig mer uppleva ”utskitet plommon”-känslan som jag hade under Stockholm Halvmarathon i år…