Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Varbergsloppet i somras, Leonie Bartholdsson är på väg in i mål på pigga ben. Foto: Privat.
Nu är det åter dags för veckans löpare! Leonie Bartholdsson, 34, bor på en gård i Rolfstorp utanför Varberg tillsammans med sambo, två hundar (Selma och Donna) och två hästar (Pelle och Bosse). Hon jobbar som utvecklingsingenjör på Ringhals och driver också ett eget företag med skogsbruk som huvudsyssla. Leonie skriver om sitt liv och träning på sin blogg.
Hur kom det sig att du började med löpning?
– Jag har ”börjat” med löpning flera gånger i mitt liv, men aldrig riktigt kommit igång så bra att det har blivit kul. Men 2010 var jag på väg uppåt på vågen, mådde allt sämre, orkade allt mindre och kände att någonting behövde göras. Jag jobbade mycket, har dessutom två hästar, gård och eget företag, så jag behövde hitta på något som var enkelt och inte tog för lång tid. Så det blev löpning. Sedan dess har jag fortsatt.
Vad hade du för träningsbakgrund innan du började springa?
– Jag har egentligen alltid gillat att röra på mig. Jag har haft hästar sedan jag var 14. Har egentligen inte tränat organiserat några längre perioder, men nu har jag en övergripande plan för min löpning och reggar allt på Jogg.se.
Minns du ditt första lopp? Vilket var det och hur var det?
– Det var Falkenbergs stadslopp 2004 , tror jag. Jag hade tränat lite innan och sambon (som var helt otränad) ville utmana mig. Det var ett 5-km-lopp och det var riktigt surt när sambon drog iväg och vann någon minut före mig, men det var kul att springa lopp!
Hur har din inställning till löpningen förändrats sedan du började?
– Från början handlade det bara om att orka springa överhuvudtaget. När jag sedan kommit igång så kom tävlingsinstinkten fram. Jag jämförde mig med andra personer på diverse forum och tyckte att jag var alldeles för långsam. Så jag började pressa mig själv för hårt för tidigt för att nå ”bra” resultat och tillbringade därför många dagar som skadad 2012. När jag äntligen hade blivit frisk bestämde jag mig för att mitt enda mål för 2013 skulle vara att hålla mig skadefri. Jag insåg att den enda jag ska jämföra mig med är mig själv eftersom ingen annan har exakt samma förutsättningar och bakgrund som jag. Därför har jag försökt att lyssna på kroppen, variera min träning med cykling och simning och inte gå på för hårt så att något går sönder. Hittills har det fungerat bra och nu har jag faktiskt vågat mig på att träna lite hårdare löpning en gång i veckan med Varbergs GIF:s löpargrupp för tjejer.
Var hittar du inspiration?
– Dels hittar jag inspiration i olika löpar– och träningsbloggar, som till exempel Maratonbloggen. Jag läser även Runner’s World, hänger på Jogg.se och Marathon.se. Och sedan är jag extremt fascinerad av statistik och att utmana mig själv, därför blir jag alltid inspirerad av att se mina resultat förbättras och jag reggar all min träning. Till exempel är det kul att se att mina snitt-tider över året har blivit bättre än förra året eller att jag har sprungit längre, tränat fler timmar och så vidare. Även om jag inte har som huvudmål att bli snabbare är det ju kul att se att jag ändå har blivit det. Jag älskar att vara ute i naturen och inspireras av årstidernas skiftningar. Springer i alla väder, äger ett par dubbade skor och pannlampa, så det finns inga ursäkter…
Dina favoritskor att springa i?
– Just nu är det mina Asics Gel Excel 33. Funkar till allt!
Framtida löparmål?
– Allt eftersom jag har fått bättre kondition och ork har mina mina gränser flyttats. Först var det jobbigt att springa en kilometer, sedan sprang jag plötsligt ett 5 km-lopp. Sedan blev milen en ”normal” sträcka och efter att ha sprungit två halvmaror i år (Göteborgsvarvet och Prinsens minne) känns det nu faktiskt rimligt att springa Lidingöloppet 30 km nästa år. Då blir målet att ta sig runt. Det hade varit kul att springa någon halvmara utomlands också. Och självklart är det egentliga målet att fortsätta vara skadefri! Än så länge känns maraton för långt, men det kanske har ändrat sig om ett år.
Dina tre bästa tips till folk som är sugna på att börja springa?
– Börja lugnt, man måste inte springa supersnabbt på en gång, jämför dig inte med andra. Var beredd på att det tar tid innan det känns kul och lätt att springa, det är dock värt att vänta på den där härliga känslan när den väl kommer! Spring med en kompis eller med hunden, det blir ännu roligare då!
