Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

torsby7_1104254aJa, det där ser ju väldans avancerat ut. Men det är en vanlig människa bakom masken, som gillar både grispass, mysjoggar och vin. Foto: Sebastian Davidsson.

Fick ett mejl i morse som gav mig en tankeställare. Det är alltid svårt att veta hur man uppfattas av andra, därför är det så oerhört värdefullt med respons från er läsare. Här är ett utdrag:

”Visst tyckte jag det var lite tråkigt när du bytte motto, men det var inte förrän du skrev (visserligen i papperstidningen) att du nu var elitmotionär som polletten föll ner. Det jag uppskattat med din blogg är att du haft glimten i ögat, att det inte har varit så allvarligt, visst man kan testa på olika saker, pratat med superlöpare men ändå haft en bra avvägning – att löpning inte är hela världen. Men jag har kommit att sakna det den sista tiden. Löpning (och träning) har blivit för allvarligt.”

Först: jag kommer aldrig och vill aldrig bli en elitmotionär i det avseendet att jag prioriterar min träning högre än allt annat i livet. Sedan kan man ju diskutera vad som egentligen gör en elitmotionär, men livets andra delar utöver träningen är så pass viktiga för mig att de aldrig kommer att konkurreras ut. Att jag skrev så där i artikeln blev kanske lite olyckligt och gav utrymme för vitt skilda tolkningar. Visst kan man uppfattas som ”elit” om man testar elitens metoder och om man dagligen skriver om träning. Dessutom har jag ju ett väldigt stort kontaktnät i löparkretsar. Men nej, jag tränar långt ifrån varje dag och jag har inte en löparsko mellan öronen. Tack och lov!

Det där med vita månader före ”viktiga lopp” och att säga nej till fester, fika med vänner och överhuvudtaget umgänge med icke-tränande människor för att man måste träna – det kommer jag aldrig att pyssla med. Det blir bara fånigt att ta sig själv på så himla blodigt allvar. Träning ska vara kul, man måste inte träna på ett visst sätt bara för att alla andra gör det och man måste verkligen inte anmäla sig till en massa lopp bara för att hela Sverige tycks göra det.

LÄS OCKSÅ: ”Jag persar alltid dagen efter ett bra ligg”

Gör din grej. Spring, promenera, lufsa eller gör något helt annat. Bara du rör på dig regelbundet, då gör du en stor insats för din hälsa! Om du sedan är snyggare än snabb eller vice versa – det gör detsamma.

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar