Snyggast i skogen!

15 minuter kvar till start och lag Snyggast i skogen är laddat! Foto: Privat.

Långdistanspoängorientering i skogen, kan det vara något? Absolut! Åtminstone om man tävlar tillsammans med någon som har vunnit SM i orientering och om man känner sig hyfsat uthållig. 2011 testade jag rogaining för första gången under Stockholm Rogaining, tack vare John som dök upp som en räddare i nöden när min ursrpungliga lagkamrat insjuknat. Vi hade så roligt att vi sade att någon gång kör vi igen – och i år passade det för båda.

Den här gången ägde tävlingen rum i trakterna kring Tumba och Tullinge. Man kunde välja mellan fyratimmars cykelorientering och sextimmars löporientering – gissa vad vi valde? Så här beskrevs banan av arrangören:

”Området är varierande med medel till kraftig kupering. Skogsterrängen är i huvudsak lättframkomlig hällmarksterräng med mycket god framkomlighet. Området genomkorsas av större och mindre stigar samt elljusspår.”

Beskrivningen stämde mycket bra. Det var rejält kuperat på sina håll, men jag såg nästan fram emot backarna eftersom vi redan från start kom överens om att gå i alla backar. Efter att starten gått var mina ben chockade i ungefär en halvtimme, sedan lossnade det och man fick upp ångan. Det var verkligen härligt att röra sig i skogen, ibland obanat över stock och sten och ibland på stigar. Det var inte mycket löpning på asfalt, bara mot slutet och då var det välkommet. Mycket nöjd med skovalet – körde med fantastiska Inov-8 X-Talon 190 som jag även använt under mina swimruntävlingar. De dränerar oerhört snabbt, man känner sig i stort sett helt torr om fötterna bara minuter efter att man ”plurrat”.

Man planerar själv sin färdväg genom att rita på kartan. Foto: Petra Månström.

Vi hade sagt att vi skulle försöka springa hela vägen in i mål och det lyckades vi med. Sista timmarna sprang vi i mörkret med pannlampa och det var en annorlunda känsla. Slutklämmen in i mål var ruggigt seg, då kändes mina ben ungefär som i slutet av en mara. I mål kom vi efter fem timmar och trettiofem minuter. Dån hade vi tagit oss 39 kilometer! Nästan en hel mara ju, galet! En hedrande tiondeplats räckte det till, i mixedklassen där hela 23 lag startade. Konkurrensen var tuff, det märktes att folk var mycket bättre tränade i år än 2011. Säkert upplevelseloppstrenden som lockat en hel del. Kul!

Lag Snyggast i skogen är äntligen i mål, efter en ganska smärtsam slutkläm där vi lyckades skrämma upp farten i strax under 6 min/km! Foto: Petra Månström.

Så här kul hade vi idag! Skärmdump från Garmin Connect.

Nästan ett maraton blev det igår. Vi var igång i nästan sex timmar och det kändes i kroppen, kan jag intyga. Foto: Petra Månströlm.

Nu är jag helt mosig efter god mat och dryck. Och mår toppen! En heldag i skogen med härliga människor och löpning – kan det bli bättre? Tack John för grym orientering och sällskap! 2014, då är jag sugen på att köra igen!