Johanna: ”Jag är fortfarande superstolt över mig själv”

Från vänster: Johanna Rudenstam efter ett löppass och till höger efter att hon för första gången klarat maratondistansen. Foto: Privat.

Den här gången har jag nöjet att presentera veckans löpare – Johanna Rudenstam, 32, som bor med sambon Janne och barnen Elias, 12 och Noa, 6 i Kaxholmen utanför Jönköping.

Hur kom det sig att du började med löpning?

– För tre år sen ville jag ta tag i min vikt och hälsa igen. Och jag började med promenader eftersom jag inte orkade springa. När kilon försvann kändes det spännande att börja jogga lite. Första svängen var på två kilometer. Jag tyckte det var jobbigt men härligt att få vara ute i naturen och få motion och rensa skallen efter en dag.

Vad hade du för träningsbakgrund innan du började springa?

– Min träningsbakgrund är inget att skryta med. Jag är ingen fotbolls- eller innebandytjej och har inte sysslat med någon annan lagsport som yngre heller. Har däremot en familj som alltid gillat träning, bland annat längdskidor. Jag har alltid varit överviktig och inte haft intresse att röra på mig. Har ett fåtal gånger varit på något gympapass men aldrig fortsatt .

Minns du ditt första lopp? Vilket var det och hur var det?

–  Mitt första lopp efter jag börjat springa lite mer var i april 2012, ett lokalt lopp i Kaxholmen. Det hette Landsjön runt (12, 5 km) som IK Vista anordnar. Jag var supernervös men ville göra detta. Jag visste att folket skulle flyga fram och att jag skulle kämpa längst bak men jag ville genomföra detta loppet för mig själv och ingen annan. Det var oerhört jobbigt men jag var sååå nöjd och glad efteråt trots en urdålig tid, men det var inte viktigt.
Men min stora stora utmaning fick jag januari 2012 då jag tillsammans med tio andra deltagare fick chansen att med hjälp av Susanne Dalsätt och Daniel Roxvret göra min livs utmaning att under coachning av dem i juli 2012 klara att springa en maratondistans. Så i somras gjorde jag det jag aldrig trodde jag skulle få uppleva – jag orkade genomföra 4,2 mil! Det var en helt otrolig känsla att ha klarat av det. Jag är fortfarande superstolt över mig själv.

Hur har din inställning till löpningen förändrats sedan du började? OM den har förändrats alltså.

– Min inställning till löpningen är numera att alla kan! Jag är ingen snabblöpare men jag kan, även jag! Löpningen är ett pass där jag tankar energi för kropp och själ. Jag är ingen löpare som jagar tider. Jag kan ta ett lugnt lugnt pass för det är skönt men jag kan också ta ett kortare intervallpass när jag känner för det.

Var hittar du inspiration?

– Min inspiration hittar jag genom att läsa om löpning på andras bloggar, i tidningar med mera.

Dina favoritskor att springa i?

– Eftersom min löparbakgrund inte är så lång har jag inte hunnit med att slita ut alltför många skor. Men nu har jag ett par Asics och är jättenöjd!

Framtida löparmål?

– Mitt mål är att fortsätta ha löpningen som en del i mitt liv! Och nästa lopp kommer bli Göteborgsvarvet!

Dina tre bästa tips till folk som är sugna på att börja springa?

– Mina tre tips som jag själv fick i början: börja lite försiktigt, gå inte ut för hårt för då tröttnar man lätt. Se till att ha bra skor och glöm inte att le lite också under löpningen – det ska vara roligt.

Läs mer om Johanna och hennes träning på hennes blogg.