Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Facit från dagens långpass. Segt som attan från start var det och skönare än någonsin när det var över! Foto: Petra Månström.
Löpning är fascinerande. Ibland går allt som en dans. Ibland orkar man knappt lyfta på benen – som idag. Tror att veckans tidigare övningar satt sig i kroppen, tusingar på Västerbron, en timme HIT, en heldag i Torsbys skidtunnel, distanspass igår och så långpass idag. Inte konstigt att påkarna protesterade. Hängde på Ingmar och Steffen på en runda i Uppsala, på skogsstigar och asfaltsvägar. Backe upp och backe ner.
Låren ville inte alls, de var fortfarande sura efter fredagens skidåkning och testförmiddag i labbet. Ingmar och jag diskuterade det där på vägen hem, vi var båda väldigt sega. Löpningen är ju så där härligt beroende av dagsformen, man kan känna sig odödlig ena dagen och nästa dag är man segare än kola. Det är både tjusningen och irritationen. Sammantaget blir det någon slags kärv kärlek. Den typen av kärlek som brukar vara rätt länge. Förhoppningsvis livet ut…
Vad har ni tränat idag? Pigga eller sega ben?
