Petra Månström
Så här jobbade jag dagen före min rejäla putsning av halvmaraperset i Amsterdam 2012. Foto: Privat.
Vilken är bästa uppladdningen inför ett lopp? Tre vita månader och sova med kompressionsstrumporna på? Eller, som en kompis uttryckte saken: ”Jag har alltid persat när jag fått ett riktigt bra ligg natten före loppet.” Med risk för att låta lite göteborgsk så ligger det ju faktiskt en hel del i det där. Skit samma om man inte har sovit så mycket, man är nog hög på något annat då liksom. Inventerar jag de löparkretsar jag vistas i så finns det många som kanske tar lite väl allvarligt på en förestående tävling. Jag har själv varit där av och till.
Man tävlar ju alltid för sin egen skull och allt det där, men är man inte elit kanske det inte är jätteviktigt att leva som en asket och utesluta allt vad livets goda heter för att kapa några minuter på maraperset? Har börjat tänka så mer och mer. Man har bara ett liv, varför inte tillåta sig själv att njuta av det? Jag vet inte om jag vill ligga på mitt yttersta och känna att jag missat en massa bra ligg bara för att jag velat lyckas på ett lopp. Eller missat en massa härliga festkvällar eller rödvinssnack med vänner bara för att kunna ta sig i mål några minuter snabbare den här gången.
LÄS OCKSÅ:
”Svenskarna drömmer om sex med vältränade OS-atleter”
Vad väljer du: kompressionsstrumpor och alkoholfritt eller la dolce vita?