Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Veckans löpare, Anders Edström, längst till höger på bilden. Foto: Privat.
Veckans löpare, Anders Edström, är 43 år och bor i Gävle med barnen Hilda, 15 och Nora, 11 och flickvännen Pernilla. Han är en ”late bloomer” som fann löpningen relativt sent men nu är helfrälst.
Hur kom det sig att du började med löpning?
– Anledningen till att jag började springa var helt enkelt att soffan började bli lite väl bekväm för mig och extravikten lade sig självklart inte på de ställen man önskar så det var hög tid att återuppta träningen igen. Jag tänkte då jag ställde mig framför spegeln ”Aha, är det den här formen jag ska ha när jag blir lite äldre? Nej!” Har i alla år i princip hatat att springa nu helt plötsligt ville jag börja. Så när jag var 40 år fyllda inledde jag alltså mitt löparliv. Det första passet kommer jag aldrig att glömma. Jag kom cirka 500 meter i Hemlingbyspåret när nära döden-känslan uppenbarade sig. Men skam den som ger sig, jag lunkade på och tränade dagen därpå igen. Det är aldrig för sent, som man brukar säga.
Vad hade du för träningsbakgrund innan du började springa?
– Andra sporter jag utövat som yngre är motocross samt lite fotboll, cykling med mera. Senare blev styrkelyft min sport som jag också tävlade i fram till 1997-98.
Minns du ditt första lopp? Vilket var det och hur var det?
– Mitt första lopp var Stockholm Marathon 2012 som inföll på den kallaste dagen i juni på 80 år! Iförd kortbyxor, kortärmad funktions t-shirt och keps korsade jag mållinjen inne på stadion på tiden 4.01.23. Glad, besviken, stolt, lättad – ja, känslorna var en väldig mix för mig. Jag hade tränat så bra inför maran och gjort bra tider innan så att gå i mål en minut och 23 sekunder över fyratimmarsgränsen kändes tungt i ett perspektiv men som sagt jag var också glad över att ha klarat det!
Anders Edström flyger fram i spåret. Foto: Privat.
Hur har din inställning till löpningen förändrats sedan du började? OM den har förändrats alltså.
– VILA! Det är väl det jag har ändrat inställning till mest. I början hade jag så svårt för det. Jag kunde inte och ville inte vila så självklart kom också skador och inflammationer som ett brev på posten. Men även då tillät jag mig inte tillräckligt med vila och återhämtning. Idag lyssnar jag in kroppen bättre och låter den vila när den behöver. Vila är ju en mycket viktig byggsten inför nästa pass! Lägger också in mer löpskolning samt styrketräning anpassat för löpning såsom bål, rygg mage med mera.
Var hittar du inspiration?
– Inspiration får jag av mina uppsatta mål jag gör det kan vara allt från lopp jag vill göra eller platser jag drömmer om att springa på. Jag har ju inte gjort så många lopp ännu, men till exempel New York City Marathon är en dröm!
Dina favoritskor att springa i?
– Jag har testat en del skor och har hittat mitt märke som är Nike, för tillfället springer jag i Flyknit Lunar 1+, Lunar Racer 3+ och Freerun 5.0. Tycker om deras flexibilitet och att även en lite stabilare sko som Flyknit ändå är så otroligt lätt och bekväm.
Framtida löparmål?
– Inför 2014 är målen några fler än tidigare och lite tuffare också. Huvudmålet är så klart Stockholm Marathon för mig där jag ska förbättra min tid från i år. Lidingöloppet, Gävle Halvmara, Vildmarksmilen och en terrängserie här i Gävle är loppen jag redan nu vet att jag kommer köra nästa år. Vill förstås också försöka inspirera andra till att börja springa!
Dina tre bästa tips till folk som är sugna på att börja springa?
– Den bästa träningen är den som blir av, så sitt inte kvar där i soffan. Ut och jogga istället och ta med alla i familjen, alla som vill kan! Ta dig tid att prova ut en sko som verkligen passar din fot och ditt löpsteg. Strunta i design, färg, märke med mera. Sätt upp mål som är realistiska, delmål är också viktiga för dig själv och din löpning. Mål kan ju vara så otroligt brett, allt från en tid man vill klara på 5 eller 10 km eller bara att få må bra och känna sig tillfreds med sig själv och sin kropp. För kom ihåg, vi får bara en kropp här i livet så ta väl hand om den!
