Linn Johansson: ”Milen under 40 minuter är målet”

Linn Johansson, 27, är en supertalang på löpning. Efter bara två års löpning gjorde hon milen på 41:22 och Stockholm Marathon under 3:30. Foto: Maria Flodqvist.

Veckans löpare, Linn Johansson, är en imponerande löpartalang. Efter bara två års regelbunden löpträning satte hon nyligen nytt personbästa på milen med 41:22 och siktar nu på att komma under 40 minuter. Hon berättar också om den runner’s high-känsla hon kände under årets Stockholm Marathon.

Hur kom det sig att du började med löpning?

– Jag ville tänja på mina egna gränser, utmana min kropp och se vad den går för. Vid en skidolycka 2002 ramlade jag med höger knä i 90 graders fel vinkel, vilket rätt naturligt förvärrades avsevärt av intensiv dansträning under flera års tid efter det. 2005 gav knäna upp, dansdrömmarna sprack och jag fick hoppa på kryckor utan minsta möjlighet till att dansa – än mindre gå utan smärta. Det blev läkarbesök på läkarbesök och flera timmar med sjukgymnastik utan resultat. Så på egen hand så började jag att simma, vilket fungerade rätt så bra. Uppenbarligen så förbättrades konditionen och med tiden blev knäna bättre och friskare. När sedan en arbetskollega frågade, dagen före loppet, om jag inte skulle med och springa Vårruset 2006, 5 km, så följde jag med. Gå kunde jag göra vid det här laget men jag hade knappt tagit ett löpsteg sedan innan skidolyckan 2002. Men jag tänkte att det kunde vara trevligt att gå runt. Kanske jogga lite, känna på det, se om det skulle fungera.

Hur gick det?

– Det gick riktigt bra, med råge. Jag började jogga, rycktes med av den härliga stämningen och joggade hela vägen in i mål, dessutom på 29 minuter vilket jag tycker är grymt bra med tanke på mina förutsättningar och fysiska form! Vi kan väl säga att efter det så blev löpningen en liten del av min vardag, dock väldigt liten del och inte regelbunden. Men jag sprang Tjejmilen 2006, med bättre förutsättningar än inför Vårruset och sprang denna mil, min första mil någonsin på 50 minuter. Jag förstod inte då hur bra denna tid egentligen var. Därefter lade jag ner löpningen under flera år, men en och annan jogg här och där fick jag till – det gick ju faktiskt att springa!

När började du med löpning på allvar?

–  2011. Jag flyttade till Mexiko City för en termins utlandsstudier och upptäckte att skolan hade ett friidrottslag med fokus på långdistans. Jag tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att få en regelbundenhet i min löpning och lära känna nya människor. Trots att jag inte förstod alltför mycket så pallrade jag mig upp vid 05:25 på fredagsmorgnar för att springa med skollaget innan solen gått upp. Och så blev det även flera dagar i veckan. Jag blev inte snabbare men uthålligare (vilket jag tror kan ha att göra med den höga höjden), och jag älskade gemenskapen och träningsformen – det var intervaller av olika slag, styrketräning, löpteknik och en oändlig variation! När jag kom hem till Sverige så anmälde jag mig till Stockholm Halvmarathon (2011) och köpte Anders Szalkais träningsprogram för att klara halvmarathon på 1:45 och började även springa med Team Stockholm Marathon. Jag ville få samma regelbundenhet som i Mexiko men jag ville utmana mig själv. Kunde jag springa 10 km kunde jag kanske också springa 21,1 km? Vi kan väl säga att det var från starten av detta träningsprogram som jag fastnade ordentligt för löpning och började betrakta mig själv som en löpare.

Vad hade du för träningsbakgrund innan du började springa?

– Jag hade stora drömmar om att bli dansare och gick på Balettakademiens yrkesförberedande dansarlinje samtidigt som jag var med i landslaget för Cheerdance (4:e placering på VM i Tokyo är nog främsta meriten, men har även flera SM-guld och medaljer), så jag har länge varit van vid hög träningsdos och att anpassa mitt liv och skapa en livsstil av träningen!

Vilket var ditt första lopp som regelbunden löpare?

– Det var Iform-loppet 2011, en månad före Stockholm Halvmarathon, där jag sprang in på tiden 46:57 minuter. Helt magiskt att känna att man överhuvudtaget kan springa så snabbt! Jag var taggad, blev sporrad och längtade till nästa lopp. Stockholm Halvmarathon 2011 blev inte helt som tänkt med väldigt dålig uppladdning men mitt primära mål var att se om kroppen överhuvudtaget klarade av den distansen, om knäna klarade det framför allt. Jag sprang på tiden 1:46:46, tyckte att det var för jäkla jobbigt och tufft och knäna klarade det i princip inte. Under hela efterföljande månad efter detta lopp så hade jag så ont i knäna att jag inte kunde springa ett steg. Tror att det tog ett par veckor innan jag var ute och promenerade ens. Det där med löpskolning och löpstyrka var jag inte så bra på, men det förstod jag. Så jag anmälde mig direkt efter loppet till halvmarathon 2012 och lovade mig själv att träna mer löpteknik och löpstyrka. Jag var såld på löpningen helt enkelt och visste att med bättre teknik så skulle jag också må bättre. Det gick ju att springa.

I årets Hässelbyloppet sprang Linn in på fantastiska 41:22. Foto: Privat.

Hur har din inställning till löpningen förändrats sedan du började? 

– Sedan jag började från start har den förändrats radikalt. Löpningen har för mig blivit en stor del av min livsstil och blir alltmer något jag förknippar mig själv med. Det jag älskade med cheerdance var framför allt gemenskapen, målen, tävlingarna, att man sporrade varandra och utvecklades och fick ett socialt umgänge med likasinnade. Det var så himla roligt! Jag får exakt samma från löpningen!! Att äntligen ha hittat idrotten med stort I där jag får utlopp för allt jag behöver är perfekt. Att målen sedan inte är desamma i löpningen som i cheerdance (SM-guld och landslaget) spelar ingen roll, jag utvecklas, jag har roligt och jag mår bra vilket är huvudsaken.

Var hittar du inspiration?

– Eftersom att jag utvecklas stabilt så är det en sporre i sig. Jag sätter hela tiden upp nya mål och delmål både på kort och lång sikt för min löpning vilket jag tror är sunt, motiverande och gör det mer realistiskt. Sedan är det fantastiskt att springa i grupp. Det finns alltid någon som kan sporra och peppa mig och någon som är snabbare eller någon som har något spännande att delge som inspirerar mig. Jag läser en del träningsbloggar för att hitta inspiration, men framför allt motivation. Dessutom är det svårare att komma med en ursäkt om man har bestämt med någon löparkompis att vi ska springa ihop på IF Linnéa-passet. Jag driver även en träningsblogg där mitt syfte är att inspirera andra och jag tror att det även fungerar som bra inspiration för mig själv, jag skriver om all min träning och det är också lättare att fullfölja mina egna mål när jag redan har skrivit om dem offentligt!

Dina favoritskor att springa i?

– Just nu är det Puma Faas 350 som är betydligt lättare än mina tidigare Asics Gel Cumulus (de känns på tok för tunga nu för tiden!), men de lämpar sig bättre till vintern då de är stabilare.

Framtida löparmål?

– Löparmålen för 2014 håller på att tas fram i huvudet och kommer att presenteras på bloggen också så småningom, men självklart skriver jag här om mina mål och delmål. Jag gillar snabba flacka banor för att kunna slå mina egna personbästan men börjar bli sugen på att även ta mig an Lidingöloppet – ytterligare en sådan klassiker som man ju nästan bara bör få gjort som löpare. 10 km – sub 41 blir första målet, men sub 40 är huvudmålet. Har jag tur och fortsätter min förbättring på en sisådär 2.5-3 minuter/år så hoppas jag att jag kanske även klarar av sub 39 på milen redan nästa år… Halvmara 21,1 km – närmast ligger sub 1:35 timmar vilket jag tror att jag klarar på min kommande halvmara redan nu den 3 november. Delmål 2: sub 1:33. Håller tummarna för att sub 1:30 någon gång nästa år är realistiskt. Marathon 42,2 km – springa igen! 3:15 blir det stora målet och kan kanske pressa mig ner närmre 3:10 om det skulle vara så, men framför allt 3:15 och så vill jag springa TVÅ maraton nästa år vilket ju är en ökning med 100 % och inte så illa pinkat. Kan tänka mig att springa ett 5 km-lopp också, för att få en bra tid under 20 minuter, närmare 19 minuter. Men, det får heller inte bli för många lopp. Tjusningen är att ha ett fåtal stora lopp att se fram emot vilket gör att de känns viktigare. Men jag springer gärna ett lopp i månaden under tävlingssäsongen.

Dina tre bästa tips till folk som är sugna på att börja springa?

– Skaffa ett par bra löparskor som är anpassade efter just dina fötter och ditt löpsteg och ta inte de där gamla dojorna från gymnastiklektionerna från gymnasiet som har legat längst in i garderoben i ett decennium. Sätt upp mål och delmål. Många resonerar som så att de först ska komma i form, och sedan anmäla sig till ett lopp. Ofta blir det inte så för att de inte ser någon anledning till att komma igång och hålla i träningen. Anmäl dig till ett lopp först, och planera träningen inför detta. Köp gärna ett träningsprogram för nybörjare – det är så värt det! Konkret, tidsbestämt, realistiskt och lärorikt! Du får precis vad som behövs. Spring i grupp! Om du inte har någon träningskompis som vill komma igång så börja med någon av alla Stockholms löpargrupper. Jag springer med IF Linnéa på Södermalm, Runday har gratis måndagsträningar och SATS har löparklasser (där du kan stöta på mig som löpcoach) för att nämna några. Det är riktigt bra motivation och ett bra sätt att träffa likasinnade – på samma nivå.

Linn Johansson, 27 år gammal, bor söder om Stockholm med fästman som hon gifter sig med i juni 2014. Hon jobbar för Centerpartiet med miljöpolitik i riksdagen under dagtid, jobbar extra som gruppträningsinstruktör på SATS på kvällstid och tränar löpning med IF Linnéa på Södermalm. Driver också träningsbloggen Linn har ordet.