Petra Månström
När är man egentligen en riktig löpare? En diskussion som aldrig kommer få ett svar – för ett svar behövs ju inte. Foto: TT.
Är man en medelmåtta om man ”bara” springer millopp? Är man inte en riktig löpare förrän man sprungit milen under 45 eller rentav 40 minuter? Det här ämnet har jag berört många gånger under mina snart fyra år som löparbloggare. Tyvärr är det ständigt aktuellt.
Det finns en uppsjö av åsikter om löpare och de främsta åsiktssprutorna är ofta medelålders män som ofta är före detta ”riktiga löpare”. Stefan Larsén, chefredaktör för svenska Runner’s World avhandlar detta ämne i sin ledare i senaste numret av tidningen och själv har jag stött på dessa åsikter mängder av gånger under min korta tid i löparskorna.
De ”riktiga löparna” häckar ofta i löparrelaterade diskussionsforum som Funbeat och Jogg men självklart även i irl-miljöer som omklädningsrum samt start- och målfållor i motionslopp. Där roar de sig med att spy galla över långsamma ultralöpare, bloggare som tror att de kan något fast deras milpers inte är något att hänga i granen och överhuvudtaget folk som har mage att ägna sig åt sporten fast de helt uppenbart saknar talang i den. Önskar att jag kunde säga att jag överdriver jätteycket här, men så är det tyvärr inte. Verkligheten är nästan ännu värre.
LÄS OCKSÅ: ”Gratiströjan – en symbol för medelmåttighet”
Jag får ofta frågan om varför jag inte springer fortare med tanke på hur mycket jag tränar. Ja, det är en bra fråga. Kanske beror det på att jag har fullt upp med att driva en löparblogg, jobba så att jag får in cash att betala hyran med, att ägna mig åt mitt privatliv. Kanske beror det på att jag inte tänker lägga allt annat åt sidan för att springa några minuter snabbare. Löpning är helt enkelt inte så pass viktigt för mig. Är jag på en rolig fest och är sugen på några extra drinkar så tar jag jag några extra drinkar och skjuter upp det där löppasset någon dag.
Klart att de självutnämnda ”riktiga löparna” inte vill få alltför många medlöpare så att deras exklusiva sport blir alltför folklig och lättillgänglig. Men det är ju just det som är det fina med löpning. Så spring snabbt, snyggt eller whatever. Gå om du vill. Bara du rör på dig.