Uppförsbacke…

Kroppen vill inte samma saker som jag just nu…irriterande… Foto: Petra Månström.

Det är lite mycket just nu. Lägger sista handen vid min debutbok, skriver reportage för en ny, spännande frilanskund – förutom deltidsjobbet på Svenska Dagbladet. Och däremellan ska man klämma in umgänge med familj och vänner samt tid för träning. Puh… Inte konstigt att det känns som att tiden rinner ifrån mig, hela tiden. Väldigt irriterande.

I helgen körde jag ett gympass lite ouppvärmd (jaaa, jag veeet!!) och plötsligt låste sig något mellan skuldrorna. Smärtan försvann inte efter ett tag som jag hoppats på, utan jag var tvungen att springa femkilometersloppet lördag kväll med molande värk i ryggen. Dessutom kändes benen som betong vilket ju inte är helt optimalt när man ska piska upp påkarna i högt tempo direkt från start, som sig bör på fem kilometer. Loppet gick åt skogen, jag deppade ihop och kände att jag var slut som löpare. Jag menar, man ska väl ändå kunna springa lite snabbare på fem kilometer än typ samma snittfart som på milen och halvmaran?

Ringde Ingmar och beklagade mig, ringde sedan till naprapaten och lyckades få fatt i en akuttid. Fick veta att mitt ryggproblem inte var ovanligt och att fel andningsteknik kan orsaka låsningar i revbenen. Han visade mig hur man ska djupandas på rätt sätt och så fick jag i uppgift att göra detta fem minuter om dagen. Tror helt enkelt att det är lite för mycket just nu. Semester, vad är det? Skulle bra gärna vilja ta reda på det…