Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Här kör vi ”älglufs” på en myr i närheten av Storhogna – en typ av träning som bland andra Per Elofsson ägnade sig åt under sommarhalvåret. Foto: Privat.
Jag noterar ett intressant fenomen, nämligen det här med hur omgivningen reagerar när jag berättar att semesterresan jag ska iväg på är träningsrelaterad:
”Va, ska du TRÄNA på semestern? Jag som trodde att du skulle ha semester?!”
Samma sak när kollegor eller ytliga vänner frågar om helgplaner:
”Ska du njuta nu i helgen eller ska du plåga sig själv igen?”
Låt oss göra ett tankeexperiment. Tänk om jag skulle fråga kollegorna: ”Ska ni träna i helgen eller slappa som vanligt? Är det verkligen bra att bara ligga och glo på tv och dricka rosé hela dagarna?”
Det hade förmodligen orsakat hus i h-e…
Men varför är det då så tabubelagt att vilja träna hårt? Hör om träningsanläggningar som brottas med problemen om huruvida det är okej eller inte att ha supertuffa pass för riktigt ambitiösa motionärer. Stänger man ute de mindre tränade då? Ska man hellre rikta in sig på pass som den stora massan kan delta i? Fler som känner igen sig i detta och hur har ni i så fall ”hanterat” saken?
