Henrik: ”Vill man så kan man – det är jag ett bevis på”

Henrik Eneskjöld (mitten) tillsammans med två kompisar inför Sydkustloppet. Foto: Privat.

Veckans löpare heter Henrik Eneskjöld, 39 och bor i Kyrkekvarn där han är särbo med Linda. Han är egenföretagare och en av ägarna till Kyrkekvarn Turism AB. Han har tre barn i åldrarna 5-7 år.

Vilket av dessa ord stämmer bäst in på din löpning (du måste välja endast ett): prestation, välmående, känsla?

– Välmående.

Varför springer du? Hur kom det sig att du började?

– Jag springer för känslan av att jag kan, fast jag (i folks ögon) kanske inte hade/har de rätta förutsättningarna, och därmed också visa att vill man så kan man. Givetvis också för välmåendet, kanalisera bort stress och funderingar och komma naturen nära. Började som kraftigt överviktig för några år sedan se över min livssituation och tänkte att den här gången måste jag göra något drastiskt. Det hela tog sin början på motionscykeln en vinter som övergick till cykel i skog och på asfalt när sommaren tog vid. Ett års cykling och jag kände att jag behövde utvecklas, göra något annat, så jag provade att springa för allra första gången. Det var inte snyggt och det gick inte fort men jag sprang. Trots en veckas (om jag inte minns fel) träningsvärk och ben som betong gav det någonstans mersmak och efter det har jag bara fortsatt springa. Föredrar skogen framför asfalten.

Du har planerat in ett löppass som du sett fram emot länge. Men så dyker det upp något som gör att du inte kan genomföra passet. Hur reagerar du? Motivera.

– Första reaktionen är oftast att jag blir bedrövad och ledsen över att inte kunna genomföra ellerdelta som planerat. När det ”fått lägga sig” så brukar jag dock hitta ett slags lugn och fästa mig vid tanken ”att det blir fler gånger”, jag ser ändå mig själv under utveckling hela tiden.

Hur hittar du inspiration till din träning?

– Bland annat genom att se det resultat träningen gett min kropp fram tills idag. För mig har det blivit en livsstil och får jag inte träna som planerat under en period blir jag sur, rastlös och grinig. Det är också en glädje att kunna motivera andra, företrädesvis vänner, som ser mig som en inspirationskälla för sin träning. Andra inspirationskällor är din blogg, Pasi Salonen, Jonas Colting och jag läser också tidningarna Runner’s World och Outside.

Vilka är dina framtida löparmål?

– Att springa Lidingöloppet 30 km och sänka mitt personbästa på Göteborgsvarvet till under 2 timmar.

Beskriv ditt bästa löppass hittills? Eller en grym tävlingsupplevelse?

– Vill gärna nämna två här; det ena är när jag deltog i Göteborgsvarvet för andra gången och sänkte min tid med över 9 minuter jämfört med året innan, den känslan var grym när man gått i mål. Bra väder under loppet men mycket motvind, mycket folk och god stämning som alltid under varvet. Det andra var när jag deltog i Salomon Trail Tour Jönköping 10 km 2011, hade löptränat i ungefär 1,5 år då och hamnade inte högt upp i resultatlistan. Det var ett mycket krävande, och terrängmässigt samt tufft lopp där man efter gjorda 9 km skulle forcera liftgatan i en skidbacke på cirka 400 meter. Underbart att korsa mållinjen, och förutom den eufori man känner då, återigen visa att vill man så kan man.

Hur tränar du?

– Tränar, på grund av jobbet – egenföretagare i turistbranschen, mer intensivt under hösten och vintern då det blir upp till fyra pass i veckan. Under den varma årstiden blir det mellan 2-3 pass i veckan. Springer ute året runt (om det inte är för mycket snö) och under vintern varvas detta med roddmaskin, löpband och styrketräning. Den varma årstiden blir det löpning i skogen, cykling och funktionsträning i skogen. Skapade i fjol en plattform för träning utomhus, i en naturlig sänka ute i skogen. Här tränar vi ofta flera tillsammans och dunkar fyllda med sand och/eller vatten har ersatt hantlarna, dra bildäck med sele (modifierad Haglöfs-ryggsele), välter traktor- och hjullastardäck samt har terränglöpning och branta skogsstigar en naturlig närvaro som bidrar till fin muskelutveckling i benen.