Jag provar gärna det mesta, åtminstone en gång…

På dagens premiär-swimrunpass hade jag sällskap av John och Jonas. Foto: Privat.

Ni vet ju att jag då och då kastar mig in i diverse grejor utan särskilt mycket förberedande träning. Vätternrundan och Vansbrosimningen 2012 är några exempel där den förberedande träningstiden var kortare än tävlingstiden på själva loppet. Kanske inte helt optimalt – men ibland är det kul att bara utmana sig själv och se vad som händer.

Nu står tydligen aquathlonet Ångaloppet på schemat nästa helg och det ska bli grymt kul. Min lagkompis, proffssimmaren Anna, har kört loppet en gång tidigare och berättade att det var grymt roligt. Det syns också på de bilder och videoklipp jag har sett från loppet – ett äventyr som går utanpå det mesta jag har provat på tidigare. Jag är ju ingen direkt dängare på varken terränglöpning eller simning i öppet vatten, men jag älskar vatten och utmaningar så det här ska nog gå bra.

Idag körde jag mitt livs första swimrunpass med John och Jonas, som är grymt duktiga på både simning och löpning. Platsen var Hellasgården och Källtorpssjön. Vi inledde med en och en halv kilometers snabb löpning och sedan hopp i vattnet för den första simetappen av tre. Ungefär 250 meter skulle vi simma och det låter ju kort och fint om man tänker löpning men när man ska ta sig fram i vattnet är det rätt långt. Jag var så andfådd efter löpningen att simglasögonen immade igen och jag fick ingen ordning alls på andningen. Gjorde mitt bästa för att åtminstone ha någon slags ögonkontakt med grabbarna och ”fuskade” då och då med ryggsim, det var skönt för då slapp man åtminstone en massa vatten i munnen.

Kliva upp ur vattnet efter simningen var också en intressant upplevelse – man kände sig yr och lite drogad. Och benen var inte direkt jättesugna på löpning utan hade antagit en slags marmorpelarkonsistens. Det var väldigt skönt att komma fram och jag undrar verkligen hur nästa veckas lopp kommer att kännas i kroppen. Idag simmade vi cirka 1 000 meter – nästa vecka blir det dubbelt så långt, plus runt 20 kilometer löpning. I delvis obanad terräng.

Prylarna då? Jo, jag körde i min triathlondräkt (Pearl Izumi) och på fötterna hade jag tunna funktionsstrumpor (Craft) samt terränglöpningsskorna Icebug Anima-L. Ska testa ett par andra skor till veckan, men tyckte att de här funkade förvånansvärt bra – inget vatten som plaskade runt i dem när man sprang. Tar gärna emot pryltips från rutinerade swimrunners!

Men, som sagt: jag provar gärna det mesta – åtminstone en gång. Tips från er som kört Ångaloppet eller annat aquathlon tidigare tas tacksamt emot!