Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Matt men glad efter sista intervallen… Foto: Privat.
I torsdags skulle jag köra intervaller inne på Kristinebergs IP. Joggade dit och körde några lugna uppvärmningsvarv inne på banan innan jag satte igång med löpskolning. Just som jag skulle kicka igång intervall nummer ett (12 x 400 m stod på agendan) joggar en man in på banan, i sällskap av tre barn på cyklar. Mannen, som verkar vara pappa till åtminstone ett av barnen, börjar sedan jogga runt medan barnen cyklar omkring inne på banorna. Får hoppa åt sidan flera gånger för att inte krocka med cyklisterna som far runt på alla banor samtidigt. Har god lust att säga till pappan att hålla lite koll på ”sina” kids men vill inte avbryta mitt pass – så jag knyter näven och fortsätter. Det är inte helt lätt att med mjölksyrestinna ben kryssa mellan ivriga små cyklister och irritationen stiger. Alltså: en löparbana är gjord för LÖPNING – inte cykling. Jag tycker att pappan borde ha förklarat för barnen hur man beter sig inne på en bana, för det kunde ju inte barnen själva veta.
Vad tycker ni? Fler med samma erfarenhet? Kanske finns några föräldrar här som kan ge sin syn på saken?
